Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av mer resurser för 3R-arbetet i kommande budgetarbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om handläggare för de djurförsöksetiska nämnderna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förenklad handläggning av mindre ändringar i godkännanden.
Problemet med den här propositionen är inte i första hand vad den innehåller utan vad den inte innehåller. Två år efter det att djurskyddslagsutredningen presenterade sitt betänkande, med en rad förslag på förbättringar för djuren, är det enda regeringen lägger fram ett förslag om att förbjuda sexuella handlingar med djur, utöver några förslag på djurförsöksområdet som härrör från 3R-utredningen. Det är knappast att prioritera djurens välfärd.
Därmed inte sagt att förslagen i propositionen är dåliga – tvärtom är många sådant som vi efterlyst länge. Vi utvecklar våra förslag på djurskyddsområdet i motion 2013/14:MJ518 och i vår budget 2013/14:Fi319. Där föreslår vi, i kontrast till regeringens förhoppningar om att 3R-arbetet ska klaras utan nya medel, såväl 5 miljoner under uppbyggnadsåret och därefter 10 miljoner årligen till 3R-centret som 15 miljoner årligen till forskning om alternativ till djurförsök. Då det nationella centret för djurvälfärd, SCAW, föreslås få en stödjande roll, är även vårt förslag om 5 miljoner till detta värt att nämna i sammanhanget.
Regeringen väljer att inte gå vidare med 3R-utredningens förslag om att en av lekmannaledamöterna i de djurförsöksetiska nämnderna ska vara veterinär. Det är mycket möjligt att utredningens föreslagna lösning inte är optimal, men däremot kvarstår behovet av att nämndens ledamöter ska ha tillgång till oberoende veterinärmedicinsk kompetens. En bättre lösning är att nämnderna bistås av handläggare, som bl.a. kan ha veterinärmedicinsk kompetens, men även etik, etologi och alternativa metoder kan vara exempel på värdefulla kompetenser.
Förslaget om förenklad hantering av mindre ändringar i godkännanden innehåller vissa otydligheter. Vad händer t.ex. om tillsynsmyndigheten anser att ett djur utsätts för onödigt lidande efter en ändring som godkänts av ett djurskyddsorgan – ska djuret anses vara utsatt för onödigt lidande eller inte? Vem ska agera om ett djurskyddsorgan godkänner en ändring som rätteligen borde ha prövats av den djurförsöksetiska nämnden? Det är också av stor vikt med tydliga kriterier för vilka sorters ändringar som kan komma i fråga utan att anses riskera negativa effekter för djurens välfärd. Om denna förenkling ska genomföras behöver frågeställningar som dessa först förtydligas.