Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en regionaliserad rovdjursförvaltning.
Debatten kring rovdjursfrågorna har under senare tid kommit att bli allt hetare. I Dalarna och Värmland finns en koncentration av rovdjur och där framför allt vargar lett till allt starkare reaktioner, inte bara från djurägare som drabbats utan också från en bred allmänhet.
Det finns en betydande politisk uppslutning bakom synsättet att rovdjuren björn, varg, lo och järv har ett berättigande i den svenska faunan och ger ett mervärde i många avseenden. Men det visar sig gång på gång att en stark koncentration av rovdjur till begränsade geografiska områden kan ge betydande problem. Det påverkar starkt människors vardag. Det finns många exempel på att människor drar sig för att gå med hundar i skogen. Många människor avstår från bär- och svampplockning och sådana aktiviteter som alltid varit en naturlig del av livet på landet. Den socioekonomiska delen av rovdjurspolitiken måste belysas i det fortsatta arbetet. De informations- och diskussionskvällar som Centerpartiet anordnat på många platser om rovdjurspolitiken visar att dessa frågor påverkar den upplevda livskvaliteten på ett mycket påtagligt sätt. Centerpartiet tar dessa människors oro på stort allvar.
Än allvarligare är ändå känslan hos många djurägare att inte kunna garantera sina tamdjur skydd och trygghet. Detta är djurägarnas ofta starkaste känsla och drivkraft i sitt företagande. I en tid när vi behöver flera och yngre människor som vill hålla betesdjur har den oklara rovdjurspolitiken fått många att i stället avyttra djur eller avstå från att skaffa djur. De attacker som skett trots att förebyggande insatser gjorts, ger emotionella signaler i breda kretsar av djurägare. Fäbodbruket, som är den mest ekologiska formen av nordligt jordbruk, är starkt hotat. Med traditionellt fäbodbruk kan det vara svårt att upprätthålla rimligt djurskydd enligt stolta svenska lagar. Här bör riksdagen uttala att det bör ske en satsning på ett kunskapscenter för fäbodbruk i Sverige. Det är en strategisk överlevnadsfråga för denna form av näring och bör vara en del i utformningen av landsbygdspolitiken.
Slutligen så välkomnar vi propositionen ”För en hållbar rovdjurspolitik” som är ett steg i rätt riktning. Vi vill dock gå ännu längre och föreslå att full ersättning ska utgå till ägare av rovdjursskadade djur och att skyddsjakt ska kunna bedrivas i förebyggande syfte för att undvika attacker på tamdjur.