Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder för att minska koldioxidutsläppen.
Klimatfrågan är vår tids dominerande miljöfråga och en ödesfråga för planeten jorden. Det har med tiden blivit alltmer uppenbart att koldioxidhalten i atmosfären ökar exponentiellt i historiskt unik snabb takt. Det har visat sig allt tydligare att detta leder till en ökning av temperaturen på jorden, även om nivå, takt och konsekvenser inte är helt klara. Det är också, enligt t ex den stora FN-rapporten från IPCC, med 95 % sannolikhet klarlagt att denna utveckling beror på vår civilisations påverkan, med förbränning av fossila bränslen som den viktigaste delorsaken.
Sverige har gjort stora insatser och har ambitiösa mål för att sänka våra utsläpp av klimatpåverkande växthusgaser, och det arbetet behöver intensifieras. Men ska verkligen problemet attackeras framgångsrikt krävs en internationell uppslutning om ett kraftfullt arbete i riktning mot ett klimatneutralt samhälle. Situationen och medvetenheten ser olika ut i olika länder, och viljan att agera som den berömda strutsen är ofta ett hot mot en seriös insats.
Jag vill i denna motion sätta fokus på två viktiga delfrågor som skulle kunna påverka situationen i Europa i gynnsam riktning, och där riksdagen bör tillkännage sin mening.
Det system med utsläppsrätter för koldioxid som sjösatts i EU-området har tappat i betydelse då prissättningsmekanismerna mer eller mindre brutit samman. Sverige måste arbeta för att få upp priset på utsläppsrätter med en så kallad set-aside-lösning. Då skulle systemet med utsläppsrätter åter få en reell betydelse för att minska koldioxidutsläppen.
En ovanligt enig forskningsvärld pekar på att kraftfulla åtgärder behövs och att det är bråttom. Dessutom innebär varje tidsförskjutning att än mer kostsamma åtgärder måste sättas in för att undvika katastrofala följder. I detta läge framstår EU:s mål om att minska koldioxidutsläppen med 20 % till 2020 som alltför tama. Sverige bör verka för att detta mål höjs till minst 30 % då forskningen pekar på att detta är den lägsta acceptabla ambitionsnivån om man ska undvika allvarliga konsekvenser av klimatförändringar.