Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om bättre incitament för miljövänliga plastförpackningar.
Sverige har kommit långt när det gäller enskilda människors vilja till att exempelvis återvinna sina använda glasförpackningar, metallförpackningar och batterier. Vi ligger långt fram inom teknisk utveckling, vi har en modern miljölagstiftning och är redan i dag bland de bästa länderna i världen på återvinning. Men vi ligger efter när det gäller återvinning av plast och satsningen på miljövänligare plastförpackningar. I Norge, Danmark och Finland finns klara ekonomiska incitament för producenterna att använda sig av miljövänligare plastförpackningar. Där gynnas producenten genom helt borttagna (i Norge och Finland) eller reducerade (i Danmark) förpackningsavgifter om förpackningen innehåller mer än 50 procent mineral.
I Sverige gör REPA (Register för producentansvar) ingen skillnad mellan förpackningar av oljebaserad plast och förpackningar av plast som innehåller mer än 50 procent mineral, trots att den mineralbaserade plasten har stora miljömässiga fördelar.
Utsläppet av växthusgas i koldioxidekvivalenter är mellan 2 000–3 500 kg/ton i det första fallet och 1 100 kg/ton i det andra. I tillverkningen av konventionell förpackningsplast förbrukas nästan dubbelt så mycket vatten och energi som vid tillverkningen av polypropen med 50 procent mineral.
Under 2011 användes cirka 184 000 ton plastförpackningar i Sverige (pantflaskor ej medräknade). Om alla förpackningar som går att byta ut mot mineralbaserad plast byttes ut skulle vi spara 90 000 ton koldioxid, 2,3 miljoner kubikmeter färskvatten och nästan 600 GWh energi – som lagstiftningen ser ut i dag finns det dock inte tillräckligt starka incitament för att använda miljövänligare förpackningar.
Bättre ekonomiska incitament bör därför övervägas för att producenterna ska byta traditionella plastmaterial mot miljövänligare sådana. Detta bör ges regeringen till känna.