Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att fastslå allemansrättens rättsliga ställning inom svensk rättsordning.
Allemansrätten tryggar vår gemensamma tillgång till naturen. Den bygger delvis på sedvana och nämns i regeringsformen men i övrigt är det sparsmakat med reglering i lagen. För att kunna bibehålla denna mycket goda tradition är det angeläget att vi skyddar den, dels genom hur vi tillämpar den genom ömsesidig respekt och dels hur vi reglerar den.
Det har de senaste åren framkommit att mindre nogräknade företag ägnar sig åt att utnyttja allemansrätten och sedan lämnat markägaren att själv sörja för de skador som har uppstått. Det kan handla om nedskräpning och skador på naturen i samband med vinstdrivande näringsverksamhet.
Regeringen bör därför tillsätta en utredning för att konkretisera allemansrätten och som främst bör fokusera på att fastslå skillnaden mellan äganderätten och allemansrätten.
Syftet med allemansrätten har varit att garantera vår gemensamma tillgång till naturen. Inte att enskilda näringsidkare skall kunna berika sig på den. Självklart finns det många företagare inom turistnäringen som respekterar andemeningen bakom allemansrätten och syftet är inte att dessa skall drabbas. Istället är det önskvärt att en gång för alla införa en särskild lag för allemansrätten så att både privatpersoner och juridiska personer kan fortsätta ha tillgång till naturen utan att skada den eller enskilda markägares privata intressen.