Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheterna att minska skadeverkningarna orsakade av vildsvin.
Antalet vildsvin i våra marker har de senaste åren vuxit på ett nästan okontrollerat sätt. Skadorna de orsakar är omfattande och trafikolyckorna har ökat.
Vildsvinsstammarna har vuxit kraftigt sedan återintroduktionen i Sverige på 1970-talet och stammarna är nu stora i många områden. Det är svårt att inventera antalet vildsvin men det finns uppgifter om att det kan finnas mer än 150 000 djur. Siffrorna är dock mycket osäkra då vildsvin har god reproduktions- och spridningsförmåga.
Vildsvinen orsakar skada när de bökar upp fält och åkrar i jakt på mat. Många människor är förtvivlade över vildsvinens ödeläggelse runt om i Sverige och skadekostnaderna har ökat. I vissa områden i Kronobergs län är skadorna stora och återkommande.
Avskjutningen av vildsvin har ökat rejält under 2000-talet; år 2009 sköts 40 000 djur. Det är glädjande att kött från vildsvin säljs och används på ett mycket mer omfattande sätt än förut. Köttet torde säkert kunna användas i än större utsträckning i exempelvis storkök i skolan. Vildsvinen har troligen kommit för att stanna i Sverige, och det är därför viktigt att det finns en balans mellan nyttan och de skador som uppkommer och att man tar hänsyn till socio-ekonomiska effekter.
Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att minska skador och kontrollera vildsvinspopulationen, med länsvisa förvaltningsdelegationer och en underlättning av vildsvinsjakten. Dock kan det behövas ett ännu högre jakttryck för en art som förökar sig så snabbt. Bättre inriktning på jakt och fler som upplåter sin mark för vildsvinsjakt är ett sätt. Så även fler typer av fällor som fångar kultingarna. Det är önskvärt att förebyggande åtgärder övervägs – såsom viltåkrar, mer elstängsel runt grödor samt kontrollerad och rätt utfodring för vildsvinen. Idag kan man helt okontrollerat lägga ut stora mängder mat i skogen, vilket föder och göder vildsvinen.
Det är därmed angeläget att överväga vilka sätt som finns och prioritera arbetet för att minska vildsvinspopulationen och på så sätt minska de skador och de trafikrisker som dessa åstadkommer.