Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen snarast bör utforma konkreta mål för den ekologiska produktionen och konsumtionen.
Enligt EU-kommissionen kännetecknas ekologiskt lantbruk av följande:
Varierad växtföljd som en förutsättning för effektivt utnyttjande av platsgivna resurser.
Mycket strikta begränsningar för användningen av bekämpningsmedel och handelsgödsel, antibiotika till djuren, livsmedelstillsatser och andra insatsmedel.
Absolut förbud att använda genetiskt modifierade organismer.
Utnyttjande av platsgivna resurser, till exempel stallgödsel och foder som produceras på gården.
Användning av växt- och djurmaterial som är motståndskraftiga mot sjukdomar och som är anpassade till lokala förhållanden.
Djuruppfödning som innebär tillgång till vistelse ute i det fria och utfodring med ekologiskt foder.
Uppfödningssystem som är anpassade till de olika djurslagens behov.
Den ekologiska produktionen kan ses som ett medel i arbetet med att nå de miljökvalitetsmål som riksdagen beslutat, framför allt målen ”Ett rikt odlingslandskap”, ”Giftfri miljö” och ”Ett rikt växt- och djurliv”, men också ”Grundvatten av god kvalitet”. Tidigare mål var:
Den certifierade ekologiska odlingen vid utgången av 2010 borde uppgå till minst 20 procent av landets jordbruksmark.
Den certifierade ekologiska produktionen av mjölk, ägg och kött från idisslare borde öka markant.
Den certifierade ekologiska produktionen av griskött och matfågel borde öka kraftigt.
För att stimulera en positiv utveckling av marknaden borde andelen certifierade ekologiska livsmedel i offentlig sektor öka till 25 procent av den totala år 2010.
År 2010 konstaterade man att målen inte var uppfyllda, men några nya fastställdes inte.
Vad man kan se är en politik som gått från en blygsam start på 1990-talet till ett mer offensivt mål för år 2010 för att därefter rinna ut i sanden. Idag finns det inte några tydliga beslut på nationell nivå med styrkraft i förhållande till ekologisk produktion och konsumtion. Det finns inte heller ett tydligt avståndstagande. I brist på övergripande nationella mål riskerar nu även arbetet på den regionala nivån att avstanna.
Jordbruksverket föreslår i sin rapport år 2012 ett riktmål som är oförändrat i förhållande till det tidigare målet för 2010: ”Certifierad ekologisk jordbruksmark ska år 2020 omfatta minst 20 % av den svenska jordbruksmarken. Den certifierade ekologiska jordbruksmarken i slättbygd ska senast år 2020 ha ökat med minst 50 000 hektar jämfört med 2011 års nivå.”
Det är att ha en alldeles otillräcklig målsättning som riskerar leda till en stagnation av den ekologiska sektorn.
Vill samhället att bland annat uppsatta miljökvalitetsmål ska kunna nås, krävs en kraftfull styrning. Ett medel är att sätta upp tydliga, konkreta mål för den certifierade ekologiska jordbruksproduktionen. Likaså behövs ett tydligt konsumtionsmål att arbeta mot för både privat och offentlig sektor.
Exempel på en mer offensiv hållning är den Ekologiskt Forum har. De föreslår som övergripande målsättning: År 2020 bör 50 procent av den offentliga livsmedelskonsumtionen utgöras av certifierade ekologiska produkter och minst 30 procent av den svenska jordbruksarealen utgöras av certifierat ekologiskt lantbruk.