Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förutsättningarna för rovdjurstammarna i Sverige att uppnå en gynnsam bevarandestatus och därutöver kunna förvaltas, genom exempelvis licensjakt, bör uppnås med hänsyn till de människor som lever och verkar i rovdjurstäta områden, samt att det därutöver bör fordras att full ersättning betalas till ägare av rovdjursskadade djur och att skyddsjakt på rovdjur ska kunna bedrivas i förebyggande syfte för att undvika attacker på tamdjur.
En rimlig utgångspunkt är att Sverige ska ha livskraftiga stammar av björn, varg, järv, lodjur och kungsörn där varje art ska finnas inom sitt naturliga utbredningsområde. För att detta skall vara möjligt att uppnå måste förvaltningen av rovdjursstammen i allt större utsträckning ske regionalt och med ett starkt lokalt inflytande. En sådan förvaltning kan bättre än idag återspegla den situation som råder i olika delar av landet och stärker därmed möjligheten till samexistens mellan människor och rovdjur. Med ett ökat lokalt inflytande måste också inberäknas att beslutanderätten flyttas närmare de människor som påverkas socialt och även ekonomiskt av rovdjursstammarnas utbredning.
Flera steg i ovanstående riktning har tagits av alliansregeringen, det är nu rimligt att den regionaliserade rovdjursförvaltningens roll utvecklas vidare för att stärkas genom att fler representanter från civilsamhället och berörda näringsorganisationer inkluderas.
Detta borde ge oss förutsättning att rovdjursstammarna i Sverige uppnår en gynnsam bevarandestatus och därutöver förvaltas, genom exempelvis licensjakt, med hänsyn till de människor som lever och verkar i rovdjurstäta områden.
Därutöver fordras att full ersättning utgår till ägare av rovdjursskadade djur och att skyddsjakt på rovdjur ska kunna bedrivas i förebyggande syfte för att kunna undvika attacker på tamdjur.