Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att stimulera allmän jakt på säl.
Naturens resurser bör brukas och förvaltas på ett ansvarsfullt och uthålligt sätt. En resurs som nu för tiden inte nyttjas på ett sådant sätt är sälen. Tidigare jagades säl; samhället bistod t.o.m. med skottpengar på säl fram till 1974, då sälarna i Sverige fridlystes. Med undantag för epidemier har sälstammarna i Sverige nu vuxit till sig ordentligt och tillväxten i stammen beskrivs av vissa som närmast explosionsartad.
Det stora och växande antalet sälar äter självklart stora mängder fisk. Därigenom uppstår en konkurrenssituation om tillgången på fisk som idag allvarligt hotar det småskaliga och kustnära svenska yrkesfisket. Självklart har både sälen och det småskaliga kustnära svenska yrkesfisket ett existensberättigande. För att möjliggöra en samexistens av säl och yrkesfiskare av ovan nämnda slag kommer man till slutsatsen att en allmän och för stammen förvaltande jakt på säl bör tillåtas. Förbudet mot allmän jakt på säl som utfärdats av Helsingforskommissionen (Helcom) 1974 saknar numera relevans. Skyddsjakt är tillåten men bekymret är att den som yrkesmässigt utövar fiske inte per automatik är jägare. Av det skälet borde tillståndet att bedriva skyddsjakt på säl utvecklas till att inom ordnade former uppmuntra till en för sälstammen förvaltande jakt på säl.
Med stöd i det ovan anförda bör därför riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av stimulera allmän jakt på säl.