Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en livsmedelsstrategi och en långsiktig och hållbar jordbrukspolitik för den svenska lantbruksnäringen.
Den svenska lantbruksnäringen är en viktig del i utvecklingen av den svenska livsmedelsnäringen. Men lantbruksnäringen är också utsatt för konkurrens från andra länder där regelverk kring kvalitativ lantbruksproduktion inte är lika långtgående som det svenska regelverket. För att möta denna konkurrens är lantbruksnäringen beroende av en långsiktig och hållbar jordbrukspolitik som möjliggör investeringar. Detta leder i sin tur till jobb på den svenska landsbygden och inom de gröna näringarna. Det stärker också Sveriges konkurrenskraft inom den kvalitativa livsmedelsproduktionen.
Enligt Lantbrukarnas riksförbund (LRF) är det en viktig aspekt att politiken har enkla och förutsägbara regler och en sammanhållen och tydlig struktur. LRF vill också att jordbrukspolitiken även fortsättningsvis ska innehålla ett landsbygdsprogram med en bred politik som stöder utveckling av företagande på landsbygden.
Jag delar helt och hållet LRF:s syn i detta och här har såväl riksdag som regering ett särskilt ansvar i att framhålla det svenska lantbruket och dess näringar.
För Sverige som medlemsland inom den europeiska unionen (EU) är Sverige en del i den gemensamma jordbrukspolitiken som går under namnet Common Agricultural Policy (CAP).
I juni 2013 kom EU-kommissionen, EU:s jordbruksministrar och Europaparlamentet överens om hur CAP ska vara utformad fram till 2020.
Överenskommelsen från juni 2013 innebar en neddragning av CAP-budgeten på cirka 13 procent för hela EU, och för Sveriges del innebär överenskommelsen att gårdsstödet minskas med i storleksordningen 15 procent och EU-delen i det svenska landsbygdsprogrammet med cirka 20 procent. En neddragning som nu måste hanteras för att det svenska landsbygdsprogrammet inte ska drabbas negativt.
Enligt LRF behöver Sverige en enkel jordbrukspolitik som ger effekt och det befaras att CAP-reformen innehåller komponenter som kommer att ge ett krångligare och mer administrativt betungande regelverk. För svensk del är det viktigt att CAP ska gynna konkurrenskraften i svenskt jordbruk. För att åstadkomma detta måste Sverige ha en jordbrukspolitik som inte missgynnar produktion.
Nu befinner sig Sverige i en negativ trend med minskad livsmedelsproduktion. Samtidigt ser vi en ökad import av mat. Förutom ett väl fungerande CAP måste Sverige också ha en livsmedelsstrategi där vi fokuserar på bland annat livsmedel och energi. Den gröna näringen ger också grön tillväxt som skapar gröna jobb.
Enligt statistik från Jordbruksverket har sysselsättningen inom jordbruket i mitt hemlän – Gotlands län – minskat med 17 procent. Det motsvarar att var sjätte heltidsarbete har försvunnit inom livsmedelsnäringens basproduktion på Gotland.
Det problematiska med detta är att när arbetstillfällen inom denna näring försvinner kan det samtidigt innebära att människor överger sin livsstil och därmed avtar också intresset och förståelsen för svensk livsmedelsproduktion.
Det positiva på Gotland är att trots minskningen av arbetstillfällen inom näringen så har vi en samlad jordbruks- och livsmedelsnäring som producerar mat med hög kvalitet som också är producerad efter tuffare miljökrav och djurskyddsregler än den mat vi importerar. Gotland blev också utsett till matlandshuvudstad i år, 2013.
Vi socialdemokrater föreslår en nysatsning och kraftsamling för svensk livsmedelsproduktion. Framgångsreceptet är effektivisering, starka varumärken och innovationer. I Sverige behöver vi ta nya tag kring en livsmedelsstrategi. En sådan strategi skall givetvis bygga på en samverkan med bland annat näringen.
Forskning som skall leda till utveckling inom de gröna näringarna är också viktig. Den borgerliga regeringen drog för några år sedan in stödet till svensk lantbruksforskning, vilket var ett strategiskt felaktigt beslut och det bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
Vägen till en lyckad livsmedelsproduktion går inte via sänkta djurskydds- och miljökrav, för i så fall försvinner några av de mervärden som finns för att konsumera svensk mat. Det som istället krävs är en mer aktiv jobbskapande politik för landsbygden och livsmedelsproduktionen. Vi behöver se på nya samarbetsformer och det kan handla om att utveckla pilotanläggningar för innovationer, hjälp för företag att samordna sin verksamhet, utveckling av byggtekniker som ger billigare investeringar utan att djurskyddskraven försämras och utbildning kring hur nya varumärken kan lanseras.
Det är viktigt att Sverige får en sammanhållen livsmedelsstrategi så att vi i bred politisk samverkan kan dra upp riktlinjerna för att säkra framtidens svenska livsmedelsproduktion.