Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska verka för inrättandet av en global klimat- och miljöombudsmannafunktion.
Miljö- och klimatfrågorna är i sanning globala. Ingenting försvinner – allting sprider sig är en devis som verkligen gäller vår tids fotavtryck på jorden. Hur ska våra barnbarns barn kunna ställa oss till svars och hur ska vi kunna ersätta dem för det vi tar ifrån dem?
Vi människor är så inskränkta att de flesta av oss har svårt att ta till oss innebörden i stycket ovan. Egoismen eller kortsiktigheten är en så stark del i vår art att de flesta inte klarar av att ens tänka på konsekvenserna av de livsval vi gör för barnbarnens barn. Trots att många av oss använder den typen av bilder i debatten så tar vi inte på allvar till oss innebörden. Hur ska då vi människor med den begränsade förmågan kunna tänka rimliga omsorgstankar om främmande växter och djur som vi oftast aldrig ens stött på i verkliga livet.
Kanske är det insikten om dessa våra tillkortakommanden som ligger bakom att vi valt att institutionalisera funktioner vi inte klarar att bära som individer. Tyvärr har vi idag inte någon institution som företräder framtida generationer, jorden själv och dess ekosystem, klimatet eller miljön. Visserligen försöker miljörörelser företräda elefanter, noshörningar, kaskelotter, tigrar och andra hotade varelser på planeten men jag tror inte att Axel Oxenstierna skulle vara nöjd med en sådan ordning. En institution som företräder framtida intressen hade förmodligen varit hans förslag om han hade fått råda idag.
På en föreläsning nyligen hävdades att det existerar över 500 globala överenskommelser på miljö- och klimatområdet. Det påstods även att de flesta är väldigt bra men att problemet är att överenskommelserna inte följs. Vi har alltså ett problem.
Uppenbarligen behöver länderna och vi människor en global klimat- och miljöombudsman som inte bara kan följa upp och påtala när avtalen inte följs utan som även har möjligheter att dela ut sanktioner i olika former när det behövs för avtalens efterlevnad.
Ett liknande förslag har föreslagits riksdagen tidigare men då med en mer begränsad och formellare motivering knuten till de internationella klimatförhandlingarna. Det vore rimligt att ett förslag som detta fördes fram inom FN-systemet men det är inte nödvändigt att den placeras i FN-strukturen. En global klimat- och miljöombudsman, eller om man så vill en ombudsman för framtida generationer, skulle kunna byggas upp i en helt självständig struktur.
Riksdagen bör mot bakgrund av det anförda ge regeringen till känna som sin uppfattning att Sverige ska verka för inrättandet av en global klimat- och miljöombudsmannafunktion.