Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett ökat kommunalt inflytande över strandskyddsdispenser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett tydliggörande av kommunernas möjligheter att anpassa tillämpningen av 100-metersregeln för bebyggelse vid vattenlinjen.
För att skydda värdefulla stränder, att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och att värna den biologiska mångfalden, har det införts ett strandskydd i hela landet. Detta gäller oavsett hur tät- eller glesbebyggt området är, hur gott det är om sjöar och vattendrag eller hur miljön och vattenområdet ser ut för övrigt.
Strandskyddets goda syfte är att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Men detta kan på vissa håll stå i konflikt med möjligheterna att bedriva verksamheter på landsbygden och i skärgården. Det har också försvårat möjligheten att bygga och bo där behovet av bostäder varit stort.
Därför har också möjligheter till dispens öppnats i miljöbalken och sedan den 1 februari 2010 kan kommunerna ge dispens för områden som i översiktsplanen pekats ut som område för landsbygdsutveckling. Men detta räcker inte enligt min mening. Det kommunala inflytandet över strandskyddsdispenser måste öka. I många kommuner finns bostadsbrist och i andra kommuner skulle rekrytering och inflyttning liksom turism och rekreationsmöjligheter öka om man kunde erbjuda strandnära bostäder vid en insjö, en å eller vid havet. När jag tagit del av strandskyddsärenden i min egen hemkommun och sett hur dessa har vandrat mellan sökanden, kommunen och länsstyrelsen finner jag motiv till att vi på nationell nivå tydliggör våra ambitioner att skapa attraktivt boende, turism- och rekreationsmöjligheter runt våra sjöar i det relativt glest befolkade Sverige.
En utvärdering av hur de nya strandskyddsbestämmelserna tolkats av kommuner och länsstyrelser pågår. Det finns misstanke om att man har fortsatt med en mycket restriktiv linje. Det är enligt min mening hög tid att man börjar fråga sig om det av miljö- och tillgänglighetsskäl är nödvändigt att skydda varje meter av våra 386 000 kilometer strand. Jag ifrågasätter också om det finns ett behov av lika strama regler för att skydda en liten insjö i Småland som en ö i Stockholms skärgård.
Enligt min mening behövs ett nytt verklighetsförankrat synsätt vad gäller strandskyddsfrågorna. Det är viktigt med ett tydliggörande av kommunernas möjligheter att anpassa tillämpningen av 100-metersregeln för bebyggelse vid vattenlinjen. Detta bör ges regeringen till känna.