Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att genomföra en betesresursinventering.
Att genomföra en betesresursinventering för att kartlägga värdet av skogsbete, fjällbete och skärgårdsbete ger en bild av de värden som på ett effektivt sätt skulle kunna tas tillvara med modernt jordbruk i kombination med traditionella kunskaper.
Att bruka utmarksbetet skulle generera nya jobb på landsbygden och inom de gröna näringarna. Att ha djur på de mycket stora arealerna utmarksbete som finns i Sverige skulle även ge positiva effekter för den biologiska mångfalden; många av de rödlistade arterna, till exempel kärlväxter, svampar och insekter, är beroende av skogsbete, fjällbete och skärgårdsbete. De svenska lantraserna är speciellt anpassade för utmarksbete och några av raserna är dessutom utrotningshotade.
De djur som hålls på skogsbete, fjällbete och skärgårdsbete är friskare än andra djur och ges mindre antibiotika. Djuren vistas i sin naturliga miljö och har ett mycket bra liv som tillgodoser deras naturliga behov.
Den mat som framställs från djur som har tillgång till skogsbete, fjällbete eller skärgårdsbete är av högsta kvalitet.
I Norge handhas frågorna om utmarksbete av en nationell institution som har redovisat att det primära värdet av utmarksbetet i landet motsvarar ett värde av 1 miljard norska kronor. Norge planerar dessutom att öka betet i utmarkerna.
Riksdagen ska därför besluta om att Sverige ska genomföra en betesresursinventering för att sedan kunna gynna de bönder som vill nyttja denna stora, oanvända resurs.