Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att uppmärksamma och aktivt agera mot antisemitism i Sverige.
Sverige är inte och har heller aldrig varit någon sörgårdsidyll vad gäller antisemitiskt förtryck, kränkningar och övergrepp. Hot mot judar och judiska institutioner har alltid funnits i Sverige, och dess omfattning och kraft tycks variera med vissa yttre omständigheter, t.ex. våldet i Mellanöstern. Under den andra intifadan såg Sverige en ökande antisemitism. I samband med evenemang där israeler deltar ser vi också inslag av antisemitism, till exempel när Sverige skulle spela en tennismatch mot Israel i Malmö 2009.
Just i Malmö har problem med antisemitism varit större än på många andra håll i landet. Den politiska ledningen har tyvärr inte agerat på sådant principfast sätt som man kan förvänta sig i en demokrati som Sverige. I stället har engagerade privatpersoner aktivt visat den judiska befolkningen stöd bland annat genom en kippavandring.
Judiska församlingar och institutioner tvingas använda sig av extra säkerhetsskydd. Därför är det positivt att regeringen beviljat extra anslag för säkerheten vid judiska institutioner. Detta är nödvändigt för att garantera tryggheten för deltagare, och därmed också mötesfriheten i Sverige. Skärpt säkerhet dämpar symptomen, men det påverkar inte sjukdomen i sig; intolerans och hat mot judar. För att komma till roten med detta krävs ett långsiktigt och brett arbete mot antisemitism, våld och för en demokratisk värdegrund. Här finns många verktyg att använda, till exempel inom utbildningsväsendet, Forum för levande historia, Stiftelsen Expo, medier, fackförbund och det civila samhället. Men det måste finnas goda förutsättningar för ett aktivt föreningsliv och möjligheter att genomföra projekt som går i sådan riktning som skisseras ovan.
Det är nödvändigt med såväl dagliga som mer långsiktiga strategier och åtgärder för att bekämpa antisemitismen. Det handlar om att ge skydd till hotade individer och institutioner och att ständigt bemöta antisemitisk propaganda – detta är dagliga uppgifter för varje liberal demokrati. Men i det längre perspektivet går ett bekämpande av antisemitismen hand i hand med världsutvecklingen. En mer demokratisk värld ökar möjligheterna markant att bekämpa hat och verka för tolerans, fred och mänskliga rättigheter.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.