Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skapa en lagstiftning för marint skyddsområde med ett robust regelverk för hur marinarkeologiska fynd hanteras och som gör övrig marin verksamhet i skyddsområdet möjlig.
Allt oftare nås vi av nyheter om arkeologiska fynd på Östersjöns botten. Ny och bättre teknik gör att tidigare okända fynd eller kända fynd men på platser som tidigare inte varit möjliga att undersöka på grund av djupförhållanden blivit möjliga att undersöka. Östersjöns bräckta vatten och avsaknad av skeppsmask ger unika förutsättningar att hitta också gamla skeppsvrak i Östersjön.
Förmågan att exploatera fynd på allt större vattendjup har också fört sökandet av nya arkeologiska fynd ut på internationellt vatten. Därvid har bristen på och behovet av ny nationell och internationell lagstiftning för skydd av fyndplatser blivit högaktuell. Ovissheten om vad som gäller och risken för plundring i avsaknad av ett vedertaget regelverk riskerar att bli ett hinder i en positiv utveckling. Att skapa marina reservat med tillträdesförbud etc skulle innebära en död hand över all verksamhet i området och bli till men för yrkesfiske och yrkessjöfart.
Eftersom Sverige som nation dels är framstående i marinarkeologi, har en lång östersjökust och har stora delar av landets historia fast förankrad i skeppsvrak på Östersjöns botten finns det skäl att agera för en ny internationell lagstiftning. Alternativt kan internationella överenskommelser med bäring på Östersjön som syftar till att skapa marina skyddsområden ha samma funktion.
Denna lagstiftning eller överenskommelse måste ha som mål att skapa ett marint skyddsområde med ett robust regelverk för hur marinarkeologiska fynd hanteras, övrig marin verksamhet i området såsom fiske och sjötrafik måste kunna fortgå parallellt med de marinarkeologiska skyddsåtgärderna.