Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheten att införa en karensregel för avgående rikspolitiker och högre tjänstemän.
Goda relationer och samarbeten mellan näringslivet och den politiska sfären är i grunden något konstruktivt. Det finns dock situationer där en alltför nära relation kan medföra att allmänintresset kan komma i kläm.
Riksbankens direktion har idag strikta regler som innebär att ledamöterna efter avslutat uppdrag kan försättas i ”karantän”, med innebörden att personen ifråga i upp till ett år kan förhindras att acceptera nya uppdrag som kan anses vara oförenliga med den tidigare tjänstgöringen inom Riksbanken. En majoritet av OECD-länderna har liknande regelverk för både politiker och höga tjänstemän i syfte att förhindra otillbörlig påverkan, men i Sverige är området, med undantag för Riksbanken, i det närmaste oreglerat.
En undersökning i tidningen Aftonbladet i april 2013 visade att var tredje rikspolitiker som lämnat politiken de senaste sex åren hade gått vidare till någon form av PR-uppdrag. Blotta möjligheten till misstanke om att någon högre uppsatt politiker under sin sista tid vid makten kanske agerat mer för egen privat vinning än av övertygelse och omsorg om allmänheten skadar politikens och demokratins förtroende. Att den teoretiska möjligheten finns för vissa företag att köpa sig färsk insiderinformation är också problematiskt.
Flera tunga instanser såsom ESO, EU:s korruptionsövervakningsorgan Greco och Riksrevisionen har rekommenderat Sverige att införa någon form av karensregel. Jag anser att frågan bör utredas.