Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förbjuda alla former av böneutrop från religiösa byggnader.
Den 26 april 2013 ljöd det första böneutropet från minareten i moskén belägen i Fittja. Det var i själva verket det första böneutropet någonsin från en moské på svensk mark. Beslutet att tillåta böneutrop i Fittja kommer förmodligen få en prejudicerande verkan för andra kommuner i vårt land. Därför bör frågan behandlas i riksdagen.
Ofta har böneutrop från moskéer jämförts med kristna klockringningar som ett motiv att tillåta utrop från moskéer i religionsfrihetens namn. Skillnaden är dock avsevärd då de kristna klockringningarna är en del av vårt kulturella och historiska arv. Även ateister accepterar i dag kristna klockringningar, om inte annat som en historisk restpost. Vår nation och vårt folk är kristet präglat av historiska skäl, vilket vi naturligtvis kan tycka vad vi vill om. Men att tänka bort en närmare tusenårig historisk prägling är inte i enlighet med verkligheten.
En annan avgörande skillnad mellan den kristna klockringningen och det muslimska böneutropet är att klockringningen är en oartikulerad ljudsignal, medan det muslimska böneutropet innehåller ett religiöst artikulerat budskap i form av trosbekännelsen.
Denna skillnad menar vi är av avgörande betydelse vad gäller religionsfrihetens rätt till frihet från religiösa budskap på offentlig plats. Religionsfrihet innebär nämligen inte att man har rätt att göra vad som helst. Religionsfrihet är också en frihet från tvång, en frihet från religiösa uttryck och religiös propaganda i det offentliga rummet.
Det sistnämnda äger dessutom sin aktualitet extra mycket då islam gång på gång visat sig inte vara förenligt med våra västerländska värderingar av exempelvis demokrati och jämställdhet mellan könen.
Med anledning av vad som framförs ovan menar vi att det ska vara förbjudet med religiösa böneutrop från moskéer. Frågan är dock större än så. En medborgares rätt till frihet från religiösa uttryck och religiös propaganda i det offentliga rummet gäller naturligtvis inte bara islam. Därför menar vi att förbudet mot böneutrop ska gälla samtliga religioner. Trosuppfattning är och ska vara en privatsak mellan den enskilde och dennes gud eller gudar.
Om en religiös grupp vill föra ut sitt budskap på offentlig plats är det rimligt att de förutsätts agera som övriga grupper i samhället, nämligen genom att söka polistillstånd för det aktuella tillfället.