Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att förbereda ett inrättande av ett fredsdepartement.
Antalet krig i världen, såväl inom som mellan länder, har minskat under en följd av år. Samtidigt har de globala rustningskostnaderna, paradoxalt nog, ökat och är nu mer än 10 gånger större än det samlade biståndet.
I en värld fylld av militärakademier, flygbaser, flottbaser, attackdrönare, kärnvapenbestyckade u-båtar och vapenexporterande industrier, så är en oerhörd ekonomisk och politisk makt knuten till det som kommit att kallas det militärindustriella komplexet och som redan USA:s president Eisenhower varnade för 1961. Krig framstår som politikens naturliga fortsättning när väldiga resurser knyts till planläggningen av kommande krig och framtagandet av nya vapensystem.
Det som satsas på att i teori och praktik ta fram nya verktyg för byggandet av fred utgör några tusendels promille av de globala rustningskostnaderna. Det handlar om fredsforskning, civila fredskårer och enskilda fredsaktivister engagerade i förebyggande och medlande uppdrag. Om redan denna rännil av resurser framgångsrikt, på många håll i världen, lyckas förebygga och stävja konflikter med icke-våldsmetoder, så kräver det ingen större fantasi att föreställa sig hur stora och systematiska satsningar på icke-våld skulle kunna bli till en hävstång mot en annan värld.
De militära lösningarnas logik företräds av försvarsdepartement och krigsministerier i så gott som samtliga av FN:s 194 medlemsstater. Det är högt på tiden att artikel 2 i FN-stadgan, som ställer krav på varje medlemsland att lösa konflikter utan våldsanvändning, växlas ut i praktisk handling. Sverige skulle kunna bidra till detta genom att som första nation inrätta ett fredsdepartement. Detta skulle få till uppgift att systematiskt samla in och tillgängliggöra all den kunskap och erfarenhet som idag finns kring alternativ till militär våldsanvändning och att proaktivt föra fram detta i relevanta sammanhang. Ett svenskt fredsministerium skulle även kunna göra viktiga insatser när det gäller medling och utbildning av medlare. Att erbjuda en plattform – för utbyte av erfarenheter och idéer – för olika fredsaktörer runtom i världen, kunde också ingå i uppdraget för ett fredsministerium. En utredning bör nu tillsättas för att ta fram ett förslag på att förbereda inrättandet av ett svenskt fredsdepartement. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna som sin mening.