Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kommuner som antagit vindbruksplaner.
Det kommunala självstyret har djupa historiska rötter och är en central del i spelreglerna mellan kommuner och staten. I de kommuner som har antagit vindbruksplaner ska det vara den planen som är vägledande för placering av vindkraftverk och inga andra dokument.
Boverket har hittills fördelat över 80 miljoner kr till vindbruksplaner. Vindbruksplanerna är framtagna med ett omsorgsfullt lokalt underlagsmaterial, vilket ger ett mer gediget beslutsunderlag än riksintressena. Dessa vindbruksplaner är framtagna genom en omfattande demokratisk process, vilket inte riksintressena är.
Inskränkningar i det kommunala vetot innebär att det kommunala planmonopolet sätts ur spel och det är ett misstroende mot kommunpolitiker att inte ge dem rätten att kunna bestämma över kommunens utveckling. Det kommunala vetot är även en demokratifråga. Befolkningen har inte samma möjlighet till lobbying, juridisk hjälp och konsulthjälp som vindkraftsindustrin. Det är stor efterfrågan på mark för vindkraftverk, samtidigt som konsekvenserna av en vindkraftsutbyggnad fortfarande är dåligt kända. Acceptansen minskar för vindkraft beroende på områden, som inte varit lämpade eller förankrade på lokal nivå, exploaterats eller utsetts som riksintresse. Det är därför viktigt att kommunernas vindbruksplaner utgör ett viktigt styrdokument och inte främst vindkraftsexploatörernas intressen.