Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att minska antalet riksdagsledamöter.
I Sveriges riksdag har vi sedan 1970-talet 349 folkvalda ledamöter som väljs vart fjärde år. De 349 riksdagsplatserna fördelas mellan partierna efter hur många röster som partiet har fått i valet. Antalet ledamöter kan sägas vara ett resultat av gamla traditioner och erfarenheterna från tvåkammarsystemet. Det var också ett resultat av politiska kompromisser och överväganden i den tid som då var.
I jämförelse med många andra länder har Sverige många folkvalda i vår högsta beslutsfattande församling per invånare, med ungefär 27 000 invånare per riksdagsledamot. De 349 folkvalda riksdagsledamöterna ska representera sina valkretsar och väljare.
Det finns givetvis både fördelar och nackdelar med en minskning av antalet riksdagsledamöter. Ett argument mot att minska antalet riksdagsledamöter är att de mer glest befolkade valkretsarna i landet skulle få en sämre representation. Våra valkretsar, som i nuläget i regel motsvarar länsindelningen, skulle därför kunna utvidgas efter de demografiska förutsättningarna för att trygga representationen.
Det har skett mycket inom samhällsutvecklingen sedan antalet ledamöter i riksdagen fastställdes till 349. På bara några decennier har de politiska torgmötena blivit en förlegad tillställning. I takt med teknikens utveckling har vi nu en mängd olika kommunikationskanaler. Det handlar inte bara om att politiker finns profilerade i sociala medier på internet, utan förutom ett teknikskifte har vi även sett ett kommunikationsskifte. Nyheter förmedlas allt snabbare, och med ett större utbud av kanaler. Möjligheterna till dialog mellan väljare och förtroendevalda har aldrig varit större.
Byråkratin kring riksdagens arbete är omfattande och är i sig ytterligare ett argument för att minska antalet ledamöter. Sveriges 349 riksdagsledamöter kostar omkring 650 miljoner i drift varje år, 1,86 miljoner kronor per ledamot. Till detta tillkommer kostnader för bostad och pension samt en förvaltningskostnad.
En regering som menar att varje skattekrona ska användas så effektivt som möjligt, måste ständigt se över hur skattemedlen kan förvaltas effektivare än i nuläget. Det finns många goda anledningar att se över hur antalet riksdagsledamöter och kostnaderna för desamma skulle kunna minskas, och detta bör ges regeringen till känna.