Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ansvaret för friluftslivets anslag bör flyttas från Miljödepartementet till Kulturdepartementet.
Friluftslivets samhällsnytta är oomtvistad. Det framgår inte minst av de mål för friluftspolitiken som nyligen debatterades i riksdagen. Målen som regeringen formulerar visar att man inte har insett friluftslivets betydelse.
För tre år sedan fick Svenskt Friluftsliv ansvaret att fördela de statliga anslagen, men anslagen har under de senaste två mandatperioderna i praktiken legat stilla. Det har lett till att friluftslivets organisationer idag lider av en akut brist på resurser.
Ett viktigt skäl till detta är frågornas organisatoriska hemvist i Regeringskansliet.
Det svenska friluftslivet har idag sin hemvist på Miljödepartementet.
Miljödepartementets primära ansvarsområden är klimat, hållbar utveckling, biologisk mångfald, kemikalier, kretslopp, natur- och skogsvård, havsmiljö, strålskydd och kärnsäkerhet samt internationellt miljöarbete. Med dessa tydliga ansvarsområden faller det sig naturligt att frågor som rör det svenska friluftslivet hamnar långt ner i prioriteringsordningen. Om de ens någonsin kommer på någon prioriteringslista. Det är ingen acceptabel situation. Med rätt resurser kan nämligen friluftslivet ha avgörande betydelse på många områden i samhället, inte minst när det gäller att minska den stora sjukfrånvaro som hänför sig till vår stillasittande livsstil. En ohälsa som varje år kostar samhället 6 miljarder kronor.
En bättre ordning skulle vara att låta anslaget till friluftslivet sortera under Kulturdepartementet tillsammans med idrotten. Kulturdepartementet ansvarar för frågor som rör kultur, medier och idrott. Där finns därför handläggare med den nödvändiga kompetensen och intresset för friluftslivets frågor. Det blir också mer naturligt för såväl tjänstemännen och den politiska ledningen för departementet att ha en aktiv och levande dialog med aktörerna inom friluftslivet. En sådan ordning skulle göra att satsade resurser skulle utnyttjas bättre och komma fler i samhället till del. En sådan ordning skulle dessutom leda till en större likformighet mellan riksdag och regeringskansli då frågorna i riksdagen redan idag sorterar under Kulturutskottet.