Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att minska antalet ledamöter i Sveriges riksdag.
Den svenska riksdagen har många ledamöter, hela 349. Det är många jämfört med de flesta andra jämförbara länder. Undersökningar visar att en svensk riksdagsledamot representerar cirka 27 000 svenskar. I Tyskland är liknande siffror cirka 125 000, i Turkiet cirka 100 000 och i Storbritannien cirka 77 000. Även jämfört med våra nordiska grannar, omräknat efter antal invånare, så har vi fler ledamöter i Sveriges riksdag.
Jag är helt övertygad om att få skulle märka om det fanns 50 eller till och med 100 färre riksdagsledamöter. Jag tror inte heller att demokratin skulle bli lidande. För vad säger att just 349 är det perfekta antalet för en bra demokrati? Det är väl mest ett resultat av politiskt kompromissande, i detta fall från början av 1970-talet då vi gick över till en kammare. Jag har heller aldrig hört något krav på att vi borde ha fler ledamöter i riksdagen för att få en bättre demokrati.
Några invänder då att det blir svårare att komma i kontakt med riksdagsledamöterna ifall de är färre. Inte heller detta tror jag särskilt mycket på utan det handlar väl mest om hur ledamoten lägger upp sitt riksdagsarbete. Många ledamöter, vad jag sett och uppfattat, organiserar sitt uppdrag väldigt konstigt. Det är många ledamöter som har flera uppdrag utanför huset, såväl i privata företag som i kommunfullmäktige eller regionfullmäktige. Genom att ge riksdagsuppdraget mer status och göra det viktigare kanske det får till följd att ledamöterna koncentrerar sig bättre på ett uppdrag; att vara ledamot i Sveriges riksdag. Det tror jag skulle vara positivt.
Jag tycker inte heller att frågan om kostnaden för riksdagen är ointressant. En ledamot kostar bara i arvoden med mera över 2 miljoner kronor per år. Till detta kommer sedan den fasta kostnaden, det vill säga riksdagshuset och förvaltningen, på nästan lika mycket.
Trots att frågan har utretts flera gånger genom årens lopp så tror jag det kan vara lämpligt med en ny utredning som ser över frågan om en minskning av antalet ledamöter i riksdagen. En viktig aspekt är att säkerställa att mindre partier är representerade över stora delar av landet. Detta tror jag kan säkerställas genom att ha kvar eller till och med utöka antalet utjämningsmandat. Detta bör utredningen särskilt se över.
För att citera förra talmannen och socialdemokraten Thage G Peterson som för något år sedan (SvD 14/7 2007) argumenterade för ett färre antal riksdagsledamöter: ”Riksdagen skulle bli aktivare och därmed intressantare. Idag är det för lätt att komma in. Samtidigt som det är för lätt att inte vara där.”