Riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar i lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning.
Vänsterpartiet delar inte regeringens slutsats om att det finns behov av att utvidga avkodningslagens kriminalisering till privat hantering, på så sätt som föreslås i propositionen. Dels täcks redan delar av de handlingssätt som används vid olovlig hantering av avkodningsutrustning av befintlig strafflagstiftning, dels delar vi remissinstansen Stockholms universitets uppfattning att det inte är tillräckligt utrett huruvida omfattningen och skadeverkningarna av olovlig hantering av avkodningsutrustning utgör skäl för en mer repressiv hållning.
Vänsterpartiet är medvetet om och delar samhällsintresset av att ingripa mot den som privat använder avkodningsutrustning på ett sådant sätt att han eller hon bereder sig tillgång till en tjänst utan tjänsteleverantörens godkännande. Vänsterpartiet värnar upphovsrätten och anser att upphovsrättsinnehavare måste få betalt för det de skapar. Vi har heller inget att erinra beträffande argumentet om att avkodningslagen bör jämkas samman med gällande upphovsrättslagstiftning. En sådan jämkning borde dock ske med en lagstiftningsteknik som motsvarar bestämmelsen i 53 § andra stycket upphovsrättslagen, vari det föreskrivs att inget ansvar ska ådömas den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram.
I likhet med remissinstansen Advokatsamfundet anser vi att en kriminalisering av anskaffningen av avkodningsutrustning skulle innebära en alltför långtgående straffbarhet för privatpersoner och dessutom medföra en rättsosäkerhet, där principen om allas likhet inför lagen åsidosätts.
Problemet med att göra privatpersoners anskaffning straffbar är bl.a. att det finns en risk att dessa blir medtilltalade i ett åtal mot en distributör av avkodningsutrustningen. I tidigare mål avseende hantering av olovlig avkodningsutrustning har det funnits vissa svårigheter för åklagaren att visa ett förvärvssyfte hos distributören av avkodningsutrustningen. Det har inneburit att kunderna, ofta hundratals, ett flertal gånger använts av åklagarna som vittnen för att styrka förvärvssyftet hos distributören. Utöver risken att bli medtilltalad i ett åtal mot distributören, innebär även en kriminalisering av privatpersoners anskaffning att dessa personer inte kan tjäna som vittnen för att styrka distributörens förvärvssyfte. Målen riskerar dessutom att bli mycket omfattande med hundratals tilltalade. En sådan ordning skapar en osäkerhet kring frågor som hur och på vilka grunder åklagaren kan begränsa omfattningen av målet, välja ut vilka av kunderna som ska åtalas och vilka som ska kallas som vittnen samt hur åtalsprövningen ska ske. För det fall att inte samtliga privatpersoner som har anskaffat avkodningsutrustningen också åtalas för brottet, utan vissa lämnas därhän alternativt utnyttjas som vittnen, åsidosätts principen om allas likhet inför lagen.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts är Vänsterpartiet kritiskt till propositionens innehåll och anser att det i dagsläget saknas övervägande skäl för att utvidga avkodningslagens kriminalisering till privat hantering. Riksdagen bör avslå regeringens förslag till ändringar i lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning. Detta bör riksdagen besluta.