Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det precis som för skolverksamheten ska vara obligatoriskt för alla arbetsgivare att kontrollera arbetssökandes utdrag från belastningsregistret vid arbete med barn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det precis som för skolverksamheten ska vara tillåtet för alla arbetsgivare att spara kopior av arbetssökandes utdrag från belastningsregistret vid arbete med barn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det ska vara förbjudet för en arbetsgivare att låta någon arbeta med barn om denne dömts för allvarlig sexualbrottslighet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att även redan anställda i en verksamhet som omplaceras till att arbeta med barn ska göras skyldiga att uppvisa utdrag ur belastningsregistret.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att preskriptionstiden för allvarliga sexualbrott mot barn och unga ska avskaffas helt.
Sverigedemokraterna välkomnar regeringens arbete för att motverka sexualbrott mot barn och att man nu inför kontroll av arbetssökande vid samtliga arbeten med barn, vilket är helt i linje med vad Sverigedemokraterna tidigare förordat. Vi beklagar dock att regeringen går alltför försiktigt fram och att man verkar värdera vuxnas integritet tyngre än barns trygghet.
När det gäller förslagspunkt 6.2.2 i propositionen delar vi inte regeringens uppfattning att de nya arbetsgivare som träffas av förslaget endast på frivillig grund ska begära utdrag ur belastningsregistret för den som de tänkt anställa för arbete med barn. Vi anser likt remissinstansen Ecpat att det precis som vid arbete i skolan bör vara obligatoriskt att kontrollera den arbetssökandes utdrag för att en anställning ska vara möjlig.1
För att kunna kontrollera om det ovanstående efterlevs bör även samtliga arbetsgivare som träffas av de nya bestämmelserna kunna spara kopior av uppvisade registerutdrag. Regeringen anser att detta möjligen kan bidra till alltför stora integritetskränkningar och menar därför att endast skolverksamheter och andra verksamheter som träffats av de äldre bestämmelserna fortsatt ska kunna spara kopior av utdrag. Vi ställer oss undrande till denna inställning. Den vars register är rent riskerar ingen integritetskränkning. Och en arbetssökande med allvarliga sexualbrottsbelastningar vars register kan kopieras av arbetsgivaren har endast att avbryta anställningsprocessen och ej uppvisa registerutdraget om denne vill undvika att en kopia av utdraget sparas. Detta bör ligga helt i lagstiftningens syfte – att effektivt avskräcka sexualbrottslingar att söka anställning hos barnverksamheter och därmed motverka sexualbrott mot barn.
Vidare anser regeringen tyvärr fortfarande att det ska vara upp till en arbetsgivare att avgöra om det är lämpligt att anställa en person eller ej efter uppvisat utdrag ur belastningsregistret. Vi anser, precis som remissinstansen Ecpat, att en person som dömts för tidigare sexualbrottslighet mot barn – barnpornografi inbegripet – eller allvarlig sexualbrottslighet mot vuxna aldrig ska få arbeta med barn.2 Det ska därför göras förbjudet för arbetsgivare att anställa sådana personer till yrken som innebär kontinuerlig kontakt med barn.
När det gäller allvarlig sexualbrottslighet mot vuxna bör regeringen återkomma med ett förslag som drar gränsen vid exempelvis sexuellt ofredande mot vuxen. Vid brott som endast rör sexuellt ofredande mot vuxen kan det fortsatt ankomma på arbetsgivaren att bedöma huruvida den jobbsökande är lämplig att anställas eller ej.
Regeringen föreslår även att personer som visserligen inte nyanställs men omplaceras inom en verksamhet till att arbeta med barn inte ska kontrolleras med utdrag ur belastningsregistret. Regeringen menar att personen inte har någon möjlighet att avstå kontrollen, detta till skillnad från en jobbsökande, och att en sådan ordning därmed skulle vara mer integritetskränkande. Sverigedemokraterna sätter här, likt remissinstanserna SKL och Skåne läns landsting, barnens trygghet i första hand och anser därmed att även personer som omplaceras inom en verksamhet till att arbeta med barn ska göras skyldiga att uppvisa utdrag ur belastningsregistret.3
Slutligen, under punkt 6.2 i propositionen, delar vi inte regeringens synpunkt att det räcker att preskriptionstiden för allvarliga sexualbrott mot barn ska börja räknas från den dag då barnet fyllt 18 år. Detta innebär exempelvis att våldtäkt mot barn preskriberas när offret bara fyllt 28 år.4 Medan sådana brott riskerar att skada offer psykiskt för resten av livet kan alltså grova sexualbrottslingar gå fria från straff innan offret ens nått 30 års ålder. Offret har då kanske inte ens hunnit utveckla en sådan självkänsla och styrka att denna vågar anmäla vad hon eller han utsatts för i sin barndom av en närstående.
Med dagens dna-teknik innebär det också att en okänd gärningsman som begått exempelvis en överfallsvåldtäkt faktiskt kan identifieras efter att preskriptionstiden gått ut när denne dna-testats efter ny grov brottslighet. Det finns därför i dag en högre grad av praktisk nytta att kunna åtala grova sexualbrottslingar efter att dagens korta preskriptionstider löpt ut. Sverigedemokraterna vill därför att preskriptionstiden avskaffas helt för de sexualbrott mot barn och unga som i dag anses så allvarliga att de fått en preskriptionstid som löper från offrets 18-årsdag.
| [1] | Prop. 2012/13:194 s.22 samt hela punkt 6.2.2. |
| [2] | Prop. 2012/13:194 s.22 samt hela punkt 6.2.2. |
| [3] | Prop. 2012/13:194 s. 22 samt hela punkt 6.2.2. |
| [4] | http://www.kvinnojouren.se/fakta/sexualbrott/preskriptionstid-av-sexualbrott. |