Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ersätta kriminalisering av för sent inlämnade årsredovisningar med högre förseningsavgifter.
Enligt Högsta domstolens dom från 2004 (NJA 2004 s. 618) innebär en för sent upprättad och ej i tid inlämnad årsredovisning för ett aktiebolag att ett bokföringsbrott har begåtts. Brottet bedömdes vara av normalgraden, vilket innebar en straffpåföljd med som mest 2 års fängelse. Vållande till annans död har en straffpåföljd om minst 2 års fängelse. Bokföringsbrott av normalgraden kan alltså straffrättsligt likställas med vållande till annans död.
Det förslag som regeringen nu lämnat innebär att ringa brott endast får åtalas av åklagare om det är av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt. Det innebär att om åtal väcks så är det fortfarande Högsta domstolens praxis från 2004 som gäller, vilket innebär att en ej i föreskriven tid upprättad årsredovisning i ett aktiebolag utgör ett bokföringsbrott. Den enda nyanseringen är möjligtvis en prövning om brottet ska anses som ringa eller inte. Alltså är det upp till åklagarens godtycke att bedöma om åtal ska väckas.
Detta gynnar inte den allmänna strävan alla partier uttalat om att minska administrationen för företagare i Sverige. Risken är att fler företagare väljer att inte starta eller att företag flyttar utomlands. Rättssäkerheten riskerar urholkas då det är upp till åklagarens godtycke att bedöma när åtal ska väckas. Olika åklagare kommer att agera olika även om förutsättningarna i övrigt är desamma. Risken är stor att kostnaden och administrationen blir betydligt större för både samhället och den enskilda företagaren i Sverige.
Hela 11 000 företagare lämnade in sina årsredovisningar för sent 2004. Med regeringens förslag innebär det att tusentals företagare är brottslingar som kan dömas till 2 års fängelse. De företag som är försenade med att lämna sin årsredovisning till Bolagsverket påförs idag förseningsavgifter med upp till 40 000 kr.
Rimligt är att i stället helt avkriminalisera sent inlämnade årsredovisningar och införa högre förseningsavgifter som växer med förseningens längd. Ökningstakten av förseningsavgiften skulle kunna sättas så att motivet att upprätta och lämna in redovisningen blir mycket stor. Om riksdagen anser att en kraftig försening utgör ett mycket allvarligt brott skulle taket för förseningsavgiften kunna sättas så högt att den i praktiken innebär ett förstatligande eller en upplösning av hela företaget.
Företagaren blir på så vis direkt drabbad av förseningsavgiften. I dagsläget väcks ofta åtal först flera år efter förseningen, ibland utan att företagaren ens känt till att ett brott har begåtts. Om förseningsavgiften direkt skulle debiteras företaget så borde företaget snabbare upptäcka och förstå sitt misstag och då troligen även snabbare korrigera misstaget. En sådan ordning skulle väsentligt minska samhällets kostnader och öka samhällets intäkter. Både samhället och företagen skulle därför vinna på en sådan ordning. Om detta bör riksdagen ge regeringen till känna som sin uppfattning.