Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vid utlämning av abonnemangsuppgifter från operatörer till brottsbekämpande myndigheter vid misstanke om immaterialrättslig brottslighet bör det finnas misstanke om brott där minst fängelsestraff är föreskrivet och att det enligt myndighetens bedömning kommer att leda till strängare påföljd än bötesstraff.
För oss är det viktigt att brottsbekämpningen sker såväl ute på gatan som på internet. Det är viktigt att komma åt nätmobbning, hot och grooming etcetera.
Det finns dock flera skäl till varför just mindre allvarliga immaterialrättsliga brott ska undantas från utlämning från operatörer till brottsbekämpande myndigheter.
Vi har en upphovsrättslagstiftning som vi ska värna. Upphovsrättsskyddet är viktigt för att skydda äganderätten och de som på olika sätt använder sin kreativitet för att skapa något samhälle kan glädjas åt och dra nytta av.
Samtidigt begår dagligen många svenskar brott mot upphovsrättslagen, utan att i många fall ens ha kännedom om att gärningen är straffbelagd. Obetänksamt kopieras bilder från Google som sedan läggs upp på Facebook, i bloggar eller infogas i e-post. Musik skickas vidare till vänner eller kopieras in i mobiltelefoner. Texter kopieras från hemsidor och bilder redigeras och sprids i sin tur vidare. De flesta av dessa handlingar begås utan någon som helst kännedom om upphovsrättslagens inskränkningar. Att handlingarna genomförs i så pass stor utsträckning och i omedvetenhet om handlingens straffbarhet ursäktar inte handlingen men det gör det godtyckligt och slumpartat vem som kommer att åtalas. Samtidigt måste vi inse att rättsväsendet i rimlighetens namn inte kan syssla med att jaga stora delar av landets befolkning som begår brott som i nästan alla fall är att betrakta som mycket lindriga. I ett antal rättsfall som kommit under senare år har domstolarna också gjort bedömningen att fildelning för privat bruk inte är ett allvarligare brott än att det genererar böter.
Vi är generellt sett positiva till att polisen ges ökade resurser, verktyg och möjligheter för att bedriva ett effektivt arbete mot brottsligheten, men att jaga småskaliga fildelare m.m. är en missbedömning och en allvarlig felprioritering. Behöver polisen, som i dagsläget endast har tid att patrullera i genomsnitt 1 % av arbetstiden och har en personuppklarningsgrad på endast ca 18 % av den anmälda brottsligheten, verkligen lägga resurser på att jaga de kanske miljontals individer som begår sådana brott varje år?
För oss är svaret självklart. Polisen ska inte lägga dyrbara resurser på att jaga de som obetänksamt brutit mot någon immaterialrättslagstiftning samtidigt som folk känner sig otrygga i vardagen för att polisen redan har mer arbete än vad den klarar av. Vi anser därför att brottsbekämpande myndigheter endast skall få begära ut abonnemangsuppgifter från operatörer, vid immaterialbrottslighet, om det är föreskrivet fängelse för brottet som föranlett begäran och att det kan antas att brottets straffvärde inte endast är böter.