Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheten att inrätta en svensk version av den brittiska myndigheten CEOP.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skyndsamt utreda möjligheten att införa ett system med larmknapp på nätet.
Dagens svenska barn och ungdomar lever en allt större del av sina liv på internet, och internetanvändningen kryper allt längre ned i åldrarna. Av rapporten ”Svenskarna och Internet”, som publicerades 2011, framgick det att varannan treåring numera använder sig av internet. Rätt hanterad innebär internets integrering i barnens liv fantastiska möjligheter till lärande, underhållning och sociala kontakter. Samtidigt innebär den också en ökad exponering, nya faror för våra barn och nya möjligheter för illasinnade vuxna som vill våra barn illa.
En rapport från Brottsförebyggande rådet 2007 visade att varannan flicka i nionde klass någon gång hade blivit kontaktad av en okänd vuxen som på olika sätt hade gjort sexuella närmanden via internet.
Glädjande nog har vi sedan dess fått en lagstiftning som riktar sig mot så kallad groomning, men det betyder inte att problemet är löst. Vi måste hela tiden sträva efter att förbättra våra metoder för att skydda barn mot sexuell exploatering.
CEOP, Child Exploitation and Online Protection Centre, inrättades år 2006 som en särskild myndighet inom ramen för den brittiska polisen med syftet att förebygga och beivra sexualbrott mot barn över internet. Vid CEOP har ett sextiotal experter från olika sektorer samlats för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn. I organisationen arbetar poliser med erfarenhet av barn- och sexualbrottsutredningar, it-experter, experter från barnrättighetsorganisationer med flera. Arbetet består i förebyggande åtgärder riktade mot barn, ungdomar och deras föräldrar, men också i utredande och brottsbekämpande insatser.
Sedan starten 2006 har CEOP:s verksamhet resulterat i drygt 1 000 gripanden, mer än 250 sexualförbrytarnätverk har brutits upp, och mer än 600 barn och ungdomar beräknas ha blivit räddade från att hamna i klorna på pedofiler och våldtäktsmän.
Vi anser, i likhet med barnrättsorganisationer som exempelvis svenska Ecpat, att regeringen snarast möjligt borde utreda möjligheten att inrätta en svensk motsvarighet till CEOP.
CEOP uppger att ett av de enskilt viktigaste verktygen bakom framgångarna har varit den så kallade larmknappen på nätet. Stora sajter som Facebook, MSN och Club Penguin har i Storbritannien infört larmknappen, som är direkt kopplad till poliserna och experterna hos CEOP. Det finns en klar fördel med den här åtgärden jämfört med många av de åtgärder som lyfts fram som finns i Sverige i dag, och det är att den finns tillgänglig där barn och ungdomar befinner sig, 24 timmar om dygnet. Tröskeln för barn och unga att använda sig av det här sättet att larma är betydligt lägre än att ta upp telefonen och ringa till larmcentralen.
Att införa en larmknapp på nätet, direkt kopplad till polisen, skulle enligt vår bedömning kunna ske ganska skyndsamt och vår uppfattning är därför att denna fråga bör snabbutredas vid sidan av den större utredningen om införandet av en svensk motsvarighet till CEOP.