Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att obligatorisk betalningsskyldighet för tolkhjälp ska införas för tilltalade vid fällande dom i brottmål med fängelsestraff som påföljd.
I Sveriges domstolar har man idag vid brottmål bl.a. rätt till tolk i främmande språk om man inte behärskar det svenska språket. Blir den tilltalade dömd i ett brottmål kan denne bli skyldig att betala hela eller delar av kostnaden för försvarsadvokat och målsägandebiträde. Kostnader för tolk på främmande språk betalas dock av allmänna medel oavsett dom.
Resultatet av detta är att kostnaderna för tolkhjälp i domstolar har ökat i Sverige. Enligt Domstolsverkets årsredovisning 2011 har kostnaderna ökat med 12 % sedan 2010. Enligt tidigare årsredovisningarna har kostnaderna mer än fördubblats sedan alliansregeringen tillträdde 2006 (ca 21 miljoner 2006 till ca 49 miljoner 2011). Förklaringen som Domstolsverket självt gör i årsredovisningen från 2011 är att ”antalet brottmål med tolkar [har] stigit kraftigt de senaste åren”1.
Detta är en utveckling som måste stävjas. Grova brottslingar kostar redan enskilda offer och samhället enorma belopp årligen. Att de också ges särskilda gratisförmåner bidrar än mer till att urholka vårt välfärdssamhälle. Samtidigt måste det beaktas att alla som i egenskap av misstänkt och tilltalad är närvarande måste kunna följa rättegången på ett språk de förstår för att rättssäkerheten ska kunna garanteras. Jag vill därför att tolkhjälp även fortsättningsvis skall vara självklar och gratis i ett initialt skede.
Om man som utlänning eller invandrad begår ett brott måste man dock räkna med att brottslighet inte är gratis. Samtliga tilltalade, svenska medborgare eller utländska, som är föremål för rättegång i Sverige och som nyttjar tolkhjälp på utländska språk, bör vid fällande dom göras skyldiga att betala även kostnader för tolk. Vidare bör inte hänsyn tas till den tilltalades betalningsförmåga, utan skyldigheten ska göras obligatorisk.
För att inte drabba t.ex. utländska turister, som av oaktsamhet eller okunskap gjort sig skyldiga till smärre förseelser, bör betalningsskyldigheten begränsas endast till tilltalade som påförts fängelsestraff.
| [1] | Domstolsverkets årsredovisning 2011, s. 101. |