Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utvisning till men för den tilltalade inte längre ska beaktas vid straffmätning.
Det är ingen självklarhet att få vistas i vårt land, lika lite som det är en självklarhet att få bli inbjuden till någons annans hem. Av detta skäl bör inte heller ett straffs stränghet ses som något sammankopplat med beslut om utvisning. Så är det dock inte idag, utan i de få fall åklagare faktiskt yrkar på utvisning och detta utdöms, så resulterar detta ofta i ett sänkt straff.
Nyligen dömdes ex. en slovakisk man som planerat invandrat till Sverige för att systematiskt begå brott mot äldre och handikappade. Mannen konstaterades skyldig till 14 fall av grov stöld och två fall av bedrägeri. Samtliga gärningar var riktade mot äldre och till synes värnlösa kvinnor, med undantag för en man som istället var bunden till kryckor. Hovrätten konstaterade att straffvärdet för dessa brott uppgick till tre års fängelse samt utvisning eftersom att gärningsmannens brottslighet varit av ”sådan omfattning och är av sådant slag att det kan antas att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet”. Gärningsmannen bedömdes också sakna tillräcklig anknytning till Sverige bl.a. genom att hans fru och barn bodde i Slovakien. Hovrätten konstaterade dock att mannen uppgett att några av dennes släktingar var bosatta i Sverige, varför hovrätten ansåg att mannen ändå skulle komma att lida men till följd av utvisningen. Hovrätten sänkte därför gärningsmannens straff med några månader.1
Detta är naturligtvis inget ovanligt fall utan frågan om huruvida en utvisad bedöms lida men tillföljd av utvisning ska enligt brottsbalken beaktas vid straffmätning.
Sådana här straffsänkningar anser jag dock inte vara rimliga. Mannens brott mot de äldre kvinnorna och den handikappade mannen blir inte mindre svåra av att mannens släktingar får hälsa på honom i Slovakien istället för vice versa. Av detta skäl anser jag att den förmildrande omständigheten BrB 29 kap. 5 § 4, ”om den tilltalade förorsakas men genom att han på grund av brottet utvisas ur riket”, ska upphävas.
| [1] | Mål nr B 3447-12, dom meddelad av Hovrätten för Västra Sverige den 2012-08-07. |