Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att upphäva kriminalisering av för sent inlämnade årsredovisningar.
Högsta domstolen fastställde i rättsfallet NJA 2004 s. 618 att underlåtenhet att inom föreskriven tid upprätta årsredovisning i ett aktiebolag utgör bokföringsbrott. Detta prejudikat fick till följd att ca 8 000–10 000 företagare och styrelseledamöter gjordes till brottslingar, eftersom det före den domens avkunnande inte hade bedömts som kriminellt.
Såsom en följd av denna förändrade rättspraxis tillsatte regeringen en statlig utredning som 2009 lämnade betänkandet Försenad årsredovisning och bokföringsbrott m.m. (SOU 2009:46). Utredningen föreslog en avkriminalisering. Efter remissbehandlingen tog Justitiedepartementet upp det alternativ som framförts från Ekobrottsmyndigheten om att i stället införa en regel om åtalsprövning. Detta blev sedermera regeringens och riksdagens beslut.
Praktiskt innebär den nuvarande regleringen att frågan om en företagare och styrelseledamot begått ett brott när årsredovisningen inlämnats för sent inte avgörs av lagstiftningen eller en domstol utan överlämnas till Åklagarmyndighetens bedömning. Detta är inte rimligt i en rättsstat.
Att årsredovisningar i aktiebolag kommer in i rätt tid till Bolagsverket är angeläget. För att detta ska ske finns ett system med förseningsavgifter, som påförs bolaget ifråga. Första förseningsavgiften är på 5 000 kronor. Om bolaget ännu efter ytterligare två månader inte inkommit med årsredovisningen påförs en ytterligare förseningsavgift om 5 000 kronor. Efter ytterligare två månader höjs förseningsavgiften till 10 000 kronor. De maximala förseningsavgifterna blir därmed 20 000 kronor. Inkommer ändå inte årsredovisningen kan Bolagsverket tillse att bolaget tvingas träda i likvidation.
Reglerna om förseningsavgifter och likvidation är tillfyllest för att uppnå syftet att årsredovisningar kommer in i rätt tid. Naturligtvis kan storleken på förseningsavgifterna diskuteras liksom frågan om tvångslikvidation ska kunna tas upp i ett tidigare skede.
Även om denna fråga om kriminalisering i kombination med förseningsavgifter inte är helt identisk med frågan om skattetillägg och åtal för skattebrott kan det ändå hävdas att det här föreligger ett slags dubbelbestraffning mot såväl företagare och styrelseledamot som mot bolaget. Detta är inte värdigt en rättsstat.