Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att värna om rätten att röra sig ostört på allmän plats.
Det offentliga rummet är viktigt att värna om. I en demokrati som Sverige ska vi ha högt i tak när det gäller rätten att, inom vad lagen föreskriver, röra oss och yttra oss fritt. Vid sidan om lagen finns oskrivna regler om hur vi beter oss mot varandra och som de allra flesta människor vet att följa. När vi respekterar varandras integritet och visar hänsyn blir det lättare att vistas många på samma plats och sociala interaktioner flyter på bättre.
Det finns dock en särskild sorts möten som uppstår när en person, som agerar i egen sak eller på uppdrag av en arbetsgivare eller organisation, medvetet approcherar förbipasserande i syfte att sälja något, göra reklam för något eller be om något. En sådan handling kan uppfattas som störande eller stressande och kan i vissa fall bidra till otrevliga situationer.
Det är som sagt viktigt att värna den principiella rätten för privatpersoner och olika aktörer att yttra sig och söka kontakt med andra – även när så kan upplevas som potentiellt störande. Särskilt för det civila samhällets organisationer är det offentliga rummet ett viktigt forum för att sprida sina idéer eller kanske samla in pengar eller be om namnunderskrifter till stöd för något. Det är ej heller önskvärt att försöka förbjuda tiggeri då det knappast löser några underliggande problem och dessutom omgärdas av en besvärlig gränsdragningsproblematik.
Däremot bör man undersöka om det är möjligt att genom lagstiftning, exempelvis ändringar i ordningslagen, ge kommuner rätt att reglera att vissa platser och på vissa tider ska vara fria från den typ av möten som beskrivits ovan. I praktiken skulle det exempelvis kunna innebära att människor vissa dagar under julhandeln ska kunna gå längs stadens gågata i lugn och ro utan att behöva störas av någon som tränger sig på i syfte att ta deras tid och pengar eller övrig oönskad uppmärksamhet i anspråk.
En sådan lagändring skulle totalt sett innebära en obetydlig inskränkning av vissa rättigheter till förmån för en ökad kvalitet i rörelsefriheten för de många människor som kan finna det besvärande att behöva värja sig från oönskad uppmärksamhet.