Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ett enhetligt språktest ska införas för väktare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att språktestet ska omfatta samtliga som ansöker om godkännande som stadigvarande bott kortare tid än sju år i landet.
Enligt 4 § lagen (1974:191) om bevakningsföretag skall all personal hos ett auktoriserat bevakningsföretag vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad, medborgerlig pålitlighet samt lämplighet i övrigt. I 4:4 Rikspolisstyrelsens författningssamling FAP 579-2 stadgas att person som ansöker om godkännande skall ha sådan god kunskap i svenska språket och kännedom om svenska förhållanden att han eller hon i tal och skrift kan redogöra för de juridiska och andra överväganden som föregått ett ingripande, och kan antas kunna utföra bevakning på ett rättssäkert och bra sätt.
Finns anledning att anta att den som avses med ansökan inte uppfyller kraven ska godkännandemyndigheten kalla honom eller henne till ett möte för att kontrollera detta.
Anledning att anta att den som avses med ansökan inte uppfyller kraven i 4 § första stycket bör bl.a. finnas när personen som ansökan tar sikte på har bott i landet i mindre än fem år.
Länsstyrelserna som idag är godkännandemyndighet har inga enhetliga språktest. Istället utformar respektive länsstyrelse sitt eget språktest. Detta riskerar att leda till olika bedömning vid beslut och riskerar dels att urholka förtroendet för sådana tester, dels att en sökande kan ha större framgång i ett län än ett annat. Vidare tar dessa test värdefull tid i anspråk för myndighetens personal.
Inom bevakningsbranschen finns idag ett stort antal aktörer – allt ifrån stora multinationella företag till fåmansbolag. Med denna digra mängd aktörer följer också att kvaliteten på personalkontrollen varierar. Väktaryrket är förhållandevis populärt bland främst yngre män varav många kommer från utlandet. Fem år i Sverige är inte alltid tillräcklig tid för att lära sig svenska och svenska förhållanden för många av dem som söker.
Regeringen bör besluta om att, med till exempel Rikspolisstyrelsens prov för ordningsvakter som förebild, ta fram ett enhetligt språktest som skall gälla lika för hela landet oavsett vilket län som utför det. Vidare bör dessa test som alla andra test av centralprovskaraktär genomföras regelmässigt och uppsamlande istället för som nu, vid enskilda ansökningar. Vidare bör tiden för att sökanden inte antas uppfylla kraven enligt 4 § lagen om bevakningsföretag utökas från fem till sju års vistelse i landet för att säkerställa att sökanden har bästa möjliga chans att klara proven. Detta skulle öka förtroendet för väktaryrket och minska risken att personer som bott i landet i mer än fem år men mindre än sju men som ändå inte skulle ha klarat provet, hamnar inom det rättsvårdande yrket.