Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att varje kommun ska ha rätt till en lagstadgad minimibemanning av poliser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att utreda om polismyndighetens samlade byråkrati kan minskas och organisationen göras effektivare.
Det råder en tilltagande otrygghet på landsbygden när det gäller brottslighet. Detta drabbar inte minst äldre ensligt boende människor och näringsidkare på små orter. En växande företeelse är att utländska ligor åker runt på stöldturnéer och ibland till och med rånar och misshandlar människor i deras hem. I ett uppmärksammat fall för ett par år sedan blev ett äldre par brutalt ihjälslagna på sin egen gård. Att stävja och förhindra detta måste få hög prioritet.
För ett par årtionden sedan var den lokala polisstationen oftast en självklar del i kommunen. Med tiden har dock polisens verksamhet allt mer kommit att koncentrera sig kring landets storstadsområden, och på många platser har polisen kontor som endast håller öppet några få timmar i veckan, om det överhuvudtaget finns ett kontor kvar. I mer glesbebyggda kommuner är bemanningen även procentuellt betydligt tunnare än vad fallet är i storstadsregionerna och de större städerna. I hela riket finns idag kring 20 000 poliser varav ungefär 17 000 är i tjänst. Resterande är av olika anledningar borta från tjänst t.ex. på grund av föräldraledighet eller sjukskrivning. Detta innebär att det i genomsnitt finns en polis per 550 invånare, men storstadsregionerna har en högre koncentration av poliser än glesbygdsorter även i förhållande till befolkningsunderlaget. Jag menar att alla medborgare har rätt till en viss nivå av polisbemanning i sin kommun då alla skattebetalare är med och betalar för polisen. Alla skattebetalare har rätt till en grundläggande service gällande poliser så att man har en rimlig möjlighet att få hjälp när man utsätts för brott, oavsett var man bor. Därför bör det införas en lägstanivå av poliser i varje kommun. I väldigt små kommuner löser man då bemanningen genom samarbete med grannkommunen för att få en fungerande enhet.
I Sverigedemokraternas ambition att minska antalet papperspoliser är det också rimligt att utreda polisens arbetsuppgifter och organisation. En övervägande del av poliskåren behövs i yttre tjänst, och byråkratin måste minimeras. En utredning bör också ta sikte på behovet av chefspersonal, administration och dialogpoliser. En parlamentarisk utredning är att föredra.