Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att överväga en översyn av tillståndsprövningen när det gäller kameraövervakning på offentlig plats.
Trygga platser är platser där människor tycker om att leva och där man kan röra sig fritt under så många som möjligt av dygnets timmar utan att riskera att utsättas för brott och kränkningar. På många sätt är trygghet en frihetsfråga.
Tyvärr är inte alla platser trygga. Även om ingen någonstans kan leva helt i övertygelsen om att de människor man möter lever upp till det sociala kontrakt där det inte ingår att inkräkta på andras integritet finns det platser som är värre utsatta än andra.
Det finns många sätt att göra otrygga platser tryggare – och här kan ett helt batteri av åtgärder från de sociala till dem som rör den fysiska miljön komma ifråga – men ibland kan uppsättandet av en övervakningskamera vara nödvändigt för att höja säkerheten. Vetskapen om att man riskerar att fastna på bild har en avskräckande effekt och kan därför förhindra allt från skadegörelse till grova våldsbrott.
Att sätta upp en övervakningskamera på en offentlig plats är med rätta ett kontroversiellt initiativ och den personliga integriteten måste alltid respekteras så långt det är möjligt. När exempelvis en kommun gör bedömningen att en övervakningskamera kan vara nödvändig på särskilt utsatta platser är det också högst sannolikt att andra, mindre invasiva, åtgärder först prövats eller övervägts.
Trots detta är det i praktiken svårt att få tillståndet om att sätta upp kameror beviljat när man väl når den bedömningen. Regelverket upplevs dessutom som krångligt.
Integritetsfrågorna är viktiga och ska inte behandlas lättvindigt, men även trygghet handlar om integritet. För särskilt brottsutsatta områden väger sannolikt obehaget att bli övervakad lätt mot den mycket större kränkning det innebär att utsättas för brott för de allra flesta människor. Tillståndsprövningen som den ser ut idag behöver förenklas och vi vill därför se en översyn av regelverket.