Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en lag om skyldigheten att bistå den som är nödställd.
Få saker kan verka så hämmande på människors vardag som rädslan för att utsättas för brott. Människors trygghet har ökat. Fler känner sig trygga när de går ut ensamma en sen kväll och färre oroar sig för att utsättas för brott. Det visar Nationella trygghetsundersökningen (NTU), som Brottsförebyggande rådet (Brå) genomför årligen sedan 2006. Den positiva utvecklingen gäller för både män och kvinnor och för såväl unga som gamla. Under år 2012 mattades dock den positiva utvecklingen av.
Om vi ska kunna skapa ett tryggare samhälle kräver det allas medverkan. Vi kan inte uteslutande lämna över ansvaret till stat och myndigheter. I svensk rätt finns inte någon allmän skyldighet att bistå personer som befinner sig i livsfara eller i allvarlig fara för sin hälsa. Under senare år har frågan om skyldighet att agera för att bistå nödställda personer åter blivit aktuell, framförallt eftersom den lyfts upp och diskuterats av kristdemokratiska företrädare. Alliansregeringen gick Kristdemokraterna till mötes och tillsatte en utredning år 2009 om möjligheten att införa en lagstadgad skyldighet för var och en att efter förmåga ingripa när någon är i nöd, ibland kallat en civilkuragelag.
Kristdemokraterna har länge förespråkat en lag som uppmuntrar civilkurage. Vi vill skapa ett samhälle där var och en är engagerad i sin omgivning och bryr sig om sina medmänniskor.
Det finns ett behov av en lag som kriminaliserar underlåtenhet, eftersom det i svensk rätt inte finns någon allmän skyldighet att bistå personer som befinner sig i livsfara eller i allvarlig fara för sin hälsa. I utredningen, som presenterades i mars 2011, avråddes från att införa en civilkuragelag. Jag menar dock att utredningen missar grundprincipen bakom viljan att införa en civilkuragelag. För att citera Zaremba i Orättens rötter (i Moderna tider 1995/96): ”Är det inte något principiellt vidrigt i att svensk rätt inte betraktar det som kriminellt att titta på ett barn som drunknar i en vattenpöl, om barnet kan räddas med en mycket ringa insats?”
Jag tror att en lag som tydligt säger att du är skyldig att hjälpa din medmänniska skulle kunna bidra till att fler både kände och tog sitt ansvar. En sådan lag skulle kunna ge ökad drivkraft att handla för att hjälpa. Kanske skulle attityder förändras och därmed ge oss ett bättre samhällsklimat.
Det behövs en ny lag om civilkurage som innebär en skyldighet att utifrån egna förutsättningar ingripa för att hjälpa en medmänniska i nöd. Detta bör ges regeringen tillkänna.