Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av Säkerhetspolisens ansvar för personskydd avseende den centrala statsledningen.
Säkerhetspolisen har idag ansvar för personskyddet för den centrala statsledningen. Det handlar om drygt 400 personer, och de är följande:
Statschefen
Talmannen
Riksdagsledamöterna
Statsministern
Statsråden
Statssekreterarna
Kabinettssekreteraren
Kungen ingår i den centrala statsledningen i sin egenskap av statschef. Övriga medlemmar i den kungliga familjen får personskydd enligt ett särskilt beslut. Detta beslut har fattats av Säkerhetspolisen.1
Säkerhetspolisen gör hotbildsbedömningar och riskbedömningar och sätter in insatser därefter. Det kan handla om livvaktsskydd, tekniska skyddsåtgärder, platsbevakning, färdvägsbevakning etcetera.2
Säkerhetspolisens ansvar måste självfallet vara avgränsat till den centrala statsledningen, men det finns vissa gränssnitt som borde undersökas noggrannare. Exempelvis en riksdagsledamot som lämnar sitt uppdrag blir direkt av med Säkerhetspolisens personskydd. Även om lokala polismyndigheter ska ta vid finns risker förknippade med detta. Kanske har avgången föregåtts av en stor medial debatt som gör att säkerhetsläget just vid avgången är som allra mest kritiskt. Samma sak gäller för statsråd. Riksdagskandidater omfattas inte heller. Detta kan bli ett problem om det skulle leda till att personer ej vill eller vågar kandidera eller inte vill eller vågar avgå från ett uppdrag i den centrala statsledningen.
Även ungdomsförbunden har en central roll i en demokrati och många gånger är företrädare för ungdomsförbund utsatta för en hög medial exponering, men är inte Säkerhetspolisens ansvar. Inte heller partisekreterare som inte innehar en riksdagsplats omfattas av definitionen om vem som ingår i den centrala statsledningen.
Det är viktigt att utreda hur skyddet kan stärkas för demokratiska nyckelpersoner som inte ingår i den centrala statsledningen och huruvida den definitionen borde ändras och breddas. Dessutom borde det även göras en översyn av vilken tid som skyddet ska ske. Både personer som precis avgått från ett uppdrag och personer som är kandidater kan vara i behov av skydd och vara starkt kopplade till den centrala statsledningen, men inte omfattas i dagsläget. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
| [1] | |
| [2] |