Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förebyggande arbete gällande kärnkraften.
Efter att ha upplevt de stora olyckorna som hänt kärnkraften i Tjernobyl, Ukraina och Fukushima i Japan finns stor oro att en lika allvarlig olycka skulle inträffa i Sverige eller vår omvärld som kommer att drabba oss och våra kommande generationer. Faktum är att vi under senare år haft kärnkraftsincidenter även här i Sverige, dels i Ringhals 2009 då kylningen av en enhet stoppades, dels i Forsmark 2006 då kärnkraftverkets elsystem slogs ut.
MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har ansvar för att årligen framställa en handlingsplan för radiologiska och nukleära hot tillsammans med andra aktörer. Förslag på åtgärder rapporteras årligen till regeringen. Dessutom gör MSB rapporten Nationell riskbedömning årligen. Länsstyrelserna har ansvar att göra en risk- och sårbarhetsanalys. Den ska innehålla det egna länets risker, men även intilliggande läns eventuella påverkan och även i förekommande fall länder som gränsar till oss som kan komma att påverka Sverige. Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, larmar om det händer något, och om det skulle inträffa något internationellt får vi information via IAEA till EU och SMHI. SSM har även ett bilateralt avtal med Finland.
Trots detta gjorde Riksrevisionen en granskning som visade allvarliga brister i beredskapen, särskilt ifråga om långsiktiga konsekvenser.
Kärnkraftssäkerheten måste ständigt bevakas och utvecklas. Ett sätt att påvisa brister är att öva olyckor och genom detta upptäcka problemområden och diskrepanser så dessa kan rättas till innan en olycka sker. Vid en storövning där en brand i kärnkraften i Oskarshamn spelades upp och ökade i omfattning kunde man efteråt konstatera att övning är bra men att Sverige inte skulle klara en så stor olycka.
Kärnkraften måste ständigt bevakas och utvärderas för att hotbilden ska minska. Övning ger färdighet och dessa övningar ska vara återkommande.