Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en statlig samordning genom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska utvecklas kring vardagsolyckor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ett särskilt nationellt program kring vattensäkerhet med en ”nollvision”, motsvarande den inom trafiken, bör tas fram kring vattensäkerhet.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är inriktad på att hantera kriser och katastrofer. Hantering av bränder och olika naturkatastrofer har här en naturlig samordning. Transportstyrelsen ansvarar för trafiksäkerhet för vägtrafik, luftfart, sjöfart och spårbunden trafik. Arbetsmiljöverket har ansvar för arbetsplatssäkerheten.
Vardagsolyckor som fall i hemmet och drunkning ligger under MSB men har där en mycket undanskymd roll. Antalet tjänstemän som hanterar vardagsolyckor utöver rent statistikarbete är alltför få. Fallolyckorna i hemmen bland främst gamla innebär stora samhällsekonomiska kostnader och svåra personliga lidanden. Här finns mycket att göra i samverkan med kommunerna. Även yngre åldersgruppers olyckor i hemmen kan behöva analyseras och bli föremål för åtgärder för att förhindra dem. Små barn är en grupp som särskilt borde uppmärksammas.
Den grupp av vardagsolyckor som kanske har minst uppmärksamhet, om vi förutsätter att kommunerna ändå engagerar sig för att motverka äldres skador i hemmen, är drunkningsolyckor. Skolan ska lära oss simma och kommuner har också ett visst ansvar för tillsyn av badplatser men egentligen arbetar ingen myndighet starkt och målmedvetet för att minska antalet drunkningsolyckor. För att inga missförstånd ska uppstå vill jag understryka att de ideella sim- och livräddningssällskapen gör oerhört stora insatser för att främja simkunnighet och det är kanske de som egentligen mest arbetar med frågan idag.
Närmare fyra tusen människor har drunknat under den senaste femtonårsperioden. Statistiken över antalet drunkningstillbud måste vara ännu mer omfattande. År 2013 fram till juli månads utgång har det varit ovanligt många drunkningsolyckor. Simkunnigheten i Sverige har, trots omfattande simundervisning, stora brister. Framför allt så tränas simförmågan inte i tillräckligt stor omfattning, drunkningsstatistiken antyder att inte minst äldre män ofta överskattar sin simkunnighet. Precis som i båtlivet finns också ett problem knutet till alkoholförtäring. Enskilda dricker för mycket ute i båten och faller överbord eller ger sig alkoholpåverkade ut för att simma. Resultatet är alltför ofta en drunkningsolycka.
Det behövs ett nationellt program för vattensäkerhet och en ”nollvision” motsvarande den som vi har inom trafiken. Flera länder, som t.ex. Australien och Nya Zeeland, uppges ha nationella program för drunkningsprevention, vilka Sverige borde kunna dra lärdom av.