Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att utreda en finansieringsmodell för försörjningsstödet som tar hänsyn till sysselsättningen.
Från 1996 fram till 2007 minskade antalet hushåll som fick försörjningsstöd kontinuerligt. Under finanskrisen har de gått upp. Kostnaderna för försörjningsstödet var 2011 mer än en miljard kronor högre än år 2000. År 2011 och 2012 sjönk antalet hushåll på försörjningsstöd igen. Om man räknar bort introduktionsersättningen till nyanlända så har dock kostnaderna för försörjningsstödet fortsatt öka och uppgick år 2012 till mer än 10,6 miljarder kronor. Det är en uppgång med mer än 30 procent sedan 2007.
Socialstyrelsen presenterade 2012 siffror om vilka försörjningshinder som ligger bakom att människor söker försörjningsstöd. Hela 40 procent, 106 798 personer, har på något sätt angett arbetslöshet. De saknar ersättning (67 357 personer), har otillräcklig ersättning (34 551) eller väntar på utbetalning (4 890). Arbetslösa som saknar arbetslöshetsförsäkring är den enskilt största gruppen (25 procent). Det är mer än fyra gånger fler än de invandrare som får introduktionsersättning eller de personer som får sjuk- och aktivitetsersättning (förtidspension). Dessa personer är inte förhindrade eller oförmögna att arbeta. De har bara inte funnit en anställning.
I dag är det alltså en väldigt hög andel av dem som begär försörjningsstöd som gör det på grund av arbetslöshet. Det innebär att kommunernas försörjningsstöd i dag fungerar som försörjning för arbetslösa som antingen saknar eller har mycket låg ersättning för arbetslöshetsförsäkringen. Kommunerna bär alltså en del av kostnaden för arbetslösheten. Ändå är sysselsättning och arbetslöshet inte en beräkningsgrund för försörjningsstödet som istället endast räknas upp med ett kostnadsindex. Det finns ett behov av att utreda om inte finansieringen av försörjningsstödet bör ta hänsyn till sysselsättningssituationen.