Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att gemensam vårdnad ska vara utgångspunkten oavsett om man är gift eller inte.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett tydligare utredningsansvar för tingsrätten.
När föräldrarna till ett barn separerar så kan det uppstå konflikter. Konflikterna kan röra umgängesrätt, vårdnad och boende. I de allra flesta fall så kan föräldrarna hantera konflikterna och komma överens om vilka regler som ska gälla. Men det förekommer att föräldrarna inte kan hantera konflikterna utan måste driva frågan vidare för att få hjälp att hitta en gemensam överenskommelse. De allra flesta föräldrar vill sina barns bästa och vill ha umgängesrätt och vara delaktiga i sina barns liv.
Barnens bästa måste alltid sättas i fokus vid vårdnadstvister. Det framgår exempelvis av FN:s barnkonvention. Föräldrarna måste behandlas lika vid vårdnadstvister, vilket inte alltid sker. Alltför ofta så behandlas papporna mer negativt än mammorna, vilket inte är rimligt om det inte finns en hotbild. Barnen har rätt till båda sina föräldrar. Självklart måste riskbedömningar göras i varje enskilt fall om det föreligger risk för våld, skada eller övergrepp. Flera exempel visar att så inte sker. Det förekommer att anmälningar om hotfulla miljöer och situationer blir liggande hos socialtjänsten, vilket kan medförde att hoten verkställs. Socialtjänsten måste ta dessa anmälningar på ett större allvar och reagera snabbt.
För ogifta föräldrar är mamman ensam vårdnadshavare. Gifter sig föräldrarna efter barnets födelse får de automatiskt gemensam vårdnad om barnet. Ogifta föräldrar kan, i samband med att faderskapet fastställs hos socialnämnden, anmäla att de önskar gemensam vårdnad om barnet. Om mamman då inte medger gemensam vårdnad så måste pappan driva en process vid tingsrätten. Gemensam vårdnad borde därför vara utgångspunkten oavsett om man är gift eller inte.
Om mamman verkligen vägrar gemensam vårdnad så kan det räcka att hon, ensam, är den som motverkar ett samarbete mellan parterna. Vilket gör att tingsrätten ofta dömer till fortsatt ensam vårdnad på grund av samarbetsproblem. I en sådan situation blir det nästintill omöjligt för pappan att få del i vårdnaden och vara delaktig i sitt barns liv. Tvisten kan även fortsätta efter att dom har fallit om någon av föräldrarna väljer att överklagar till nästa instans. Alltför ofta blir vårdnadstvisterna långdragna, vilket är påfrestande för alla parter. En översyn bör ske av hur långt en vårdnadstvist ska kunna drivas. Barnens bästa måste sättas i centrum.
En ökande trend visar att tingsrätten allt oftare inte förordnar om vårdnadsutredning, trots yrkande från parter. Ofta på grund av bristfälliga utredningar samt att de tar lång tid och därmed fördröjer processen. Tingsrättens utredningsansvar bör vara tydligare än i dagsläget.