Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av bevisbördan vid köp av hantverkstjänster.
Konsumentverket sammanställer varje år listor på vilka ärenden de får in mest klagomål kring. Telefoni är stadigt i topp, men strax efter detta kommer hantverkstjänster. Det handlar ofta om tvister kring vad konsumenten och hantverkaren kommit överens om skall utföras och för hur mycket. I dagens läge ligger bevisbördan på konsumenten att bevisa vad parterna kommit överens om.
Problemet med att konsumenten har bevisbördan är att fackmannen ofta har ett övertag kunskapsmässigt och erfarenhetsmässigt. Att då lägga till ytterligare saker är tämligen enkelt för den som är skrupelfri, då det sällan skrivs ordentliga avtal på området. Konsumenten tvingas därmed betala det hantverkaren kräver och förlorar därmed mycket av sitt konsumentskydd. Problemet är främst ett storstadsfenomen, då hantverkare på mindre orter är betydligt mer beroende av sitt rykte för att få nya jobb.
Det vore därför lämpligt, helt i linje med Konsumentverkets förslag, att vända på bevisbördan så att hantverkaren är den som måste visa att de utförda arbetena avtalats om i förväg. Det skulle ge ett rimligt konsumentskydd, liknande annan försäljning där parten som hävdar att ett avtal ingåtts också måste bevisa detta.