Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en förenklad miljöprövning vid strandfodring.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stranderosion bör betraktas som ett riksintresse där staten delvis finansierar strandfodring.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att samordna hanteringen av stranderosion på nationell nivå där en myndighet har det övergripande ansvaret.
De skånska stränderna är av stor betydelse för hela Sverige, dels för att många bor nära kusten, dels för transport, handel och som källa för livsmedel och råvaror. De skånska stränderna är också värdefulla som biologiska livsmiljöer och för människors fritid och välbefinnande. Skåne är särskilt utsatt för stranderosion men även i kommuner i Blekinge, Småland och Halland förekommer problemet.
Stranderosion har till stor del naturliga förklaringar och är vanligt förekommande över hela världen. Stranderosion innebär att havet bryter ner och för bort sanden från stranden, vilket påverkar kustlinjen. Följden av stranderosion blir ofta översvämningar som i sin tur kan orsaka förlust av land, byggnader och infrastruktur. Naturvärden går förlorade, ekosystem i naturen rubbas och turistnäringen slås ut. Kostnaderna för samhället och enskilda privatpersoner är mycket omfattande.
Det bästa och mest miljövänliga sättet att motverka stranderosion är strandfodring. Detta innebär att man återför sand som erosionen tagit med sig från stränderna ut till havs, erosionsomloppet kan därmed fortsätta utan att medföra större skada.
I stället för att våra myndigheter gemensamt underlättar arbetet för att förhindra erosionen, så arbetar olika instanser mot varandra och berörda människors intresse. Vi har fortfarande en komplicerad och byråkratisk process för att utverka tillstånd för strandfodring i Sverige. Framförallt är det den dubbla miljöprövningen som sker både mot miljöbalken och mot lag 1966:314 om kontinentalsockeln som i praktiken omöjliggör strandfodring.
Ytterligare ett stort problem är att det saknas ett övergripande samordningsansvar av inblandade instanser. I dag tvingas drabbade kommuner själva bära det ekonomiska ansvaret för att skydda sina stränder. Sand från havets botten är, enligt lagen om kontinentalsockeln, en statlig naturresurs.
Stranderosion är en mycket viktig fråga och det är av yttersta vikt att staten engagerar sig på allvar i frågan samt stödjer drabbade kommuner, så att strandfodring tillåts där så är lämpligt.
Sverigedemokraterna vill därför att riksdagen förenklar miljöprövningen till en rimlig nivå och rimliga krav. Vi vill också att staten bidrar ekonomiskt till åtgärder mot stranderosion, då detta torde äga nationellt intresse. Till sist vill vi att någon myndighet har det övergripande ansvaret för föreslagna åtgärder.