Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att modernisera och liberalisera löneutmätningsreglerna.
Utmätning i lön, som inkluderar utmätning av pension, sjukpenning, föräldrapenning och arbetslöshetsersättning, drar in till fordringsägarna över 200 miljoner per månad. Detta motsvarar ungefär en tredjedel av kronofogdens samlade indrivning.
En löneutmätning pågår kontinuerligt tills skulderna blivit betalda. Detta har medfört att över hälften av de personer som har löneutmätning har haft detta i mer än ett år. Var sjätte gäldenär har haft löneutmätning i mer än fem år. Detta att löneutmätningen pågår år efter år har medfört att berörda personer kommit att kallas ”evighetsgäldenärer”. Det är inte ovanligt att skulderna växer trots löneutmätningen. De innehållna beloppen räcker helt enkelt inte till för att ens täcka dröjsmålsräntorna.
Inom OECD-området har vi i Sverige de strängaste verkställighetsreglerna gentemot skuldsatta. Varför det har blivit så har väl enbart historiska förklaringar. I Danmark kan t.ex enbart skatteskulder drivas in genom löneutmätning. I Finland finns rätt till s.k. fria månader när utmätningen pågått oavbrutet i ett år.
Det behövs en översyn av reglerna också av den anledningen att löneutmätning inte tar hänsyn till vilket ansvar den som ursprungligen beviljat krediten har.
En utgångspunkt när reglerna fastställdes i mitten av 1990-talet var att förbehållsbeloppet vid löneutmätning skulle ligga på en högre nivå än normen för socialbidrag. Skillnaderna idag är mycket små och det kan t.o.m. hända att förbehållsbeloppet blir lägre än socialbidragsnormen. En annan orimlighet i dagens Sverige är att beräkningen av förbehållsbeloppet görs med hänsynstagande till en makes eller sambos ekonomiska förhållanden, vilket rent praktiskt får till följd att en make eller sambo får vara med och betala skulderna. Detta är väl sista reminiscensen av vår sambeskattning och borde varit utfasad för länge sedan.
Kronofogdemyndigheten har i början av 2009 lagt fram en rapport till regeringen Förenklad löneutmätning (Rapport 2009:3), som innehåller flera olika angelägna förslag till förändringar. I stort kan sägas att dessa förändringar utgör förenklingar av utmätningsförfarandet och samtidigt innebär en mindre betungande situation för gäldenärerna. Förslagen har remissbehandlats. Ett fyrtiotal remissyttranden inkom och den alldeles övervägande delen av remissinstanserna var positiva till de framlagda förslagen. Endast ett fåtal var direkt emot förändringarna.
Regeringen var uppenbarligen först inne på linjen att lagstifta i enlighet med Kronofogdemyndighetens förslag och aviserade detta under 2011. Tyvärr ändrade sig regeringen och avstod från lagändringar, i vart fall tills vidare.
För såväl Kronofogdemyndighetens arbetssituation som i synnerhet för alla de skuldsatta som kontinuerligt är föremål för löneutmätning är det angeläget att regeringen snarast återupptar detta arbete och lägger fram förslag till modernisering och liberalisering av löneutmätningsreglerna i enlighet med vad som föreslagits av Kronofogdemyndigheten.