Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att stärka det rättsliga skyddet för äganderätten till fast egendom.
Äganderätten skyddas som en av de grundläggande fri- och rättigheterna i regeringsformen, men även i ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen.
Man kan tycka att äganderätten av fast egendom borde vara speciellt stark. Men som markägare kan man upptäcka att man har en förvånansvärt svag ägarställning. Tvångsinlösen kan ske mot markägarens vilja. Idag kan det räcka med att en privat person eller ett företag begär så kallad lantmäteriförrättning. Privata intressen ställs mot varandra och ärendet avgörs av en förrättningslantmätare. Ett beslut som visserligen kan överklagas till domstol men blir en lång och dyr process med osäker utgång.
Expropriation är numera avskaffat. En förutsättning för expropriation var regeringens tillstånd och att det måste föreligga viktiga allmänna intressen. Idag kan det förekomma tvångsinlösen av fast egendom utan några krav på allmänna intressen.
Man bör därför överväga möjligheten att se över en stärkning av äganderätten till fast egendom, exempelvis genom ett tillägg till 3 kap. 1 § 1 stycket FBL: ”Fastighetsbildning får inte heller äga rum om ägaren till fastigheten motsätter sig försäljning utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.”