Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stryka tredje stycket i 4 kap. 6 § miljöbalken.
Detta yrkande har civilutskottet och riksdagen i princip redan ställt sig bakom. Motionsyrkandet avslogs på våren 2012 med motivering att regeringen då kompletterat ett utredningsuppdrag för att lösa frågan. I utskottets argumentation framgår tydligt att regeringen förväntas återkomma med förslag som tillfredsställer motionens beställning.
Skyddet för de i miljöbalkens fjärde kapitels sjätte paragraf uppräknade älvarna och älvsträckorna är mycket starkt. Riksdagen har ett flertal gånger exempelvis uttryckt att produktionsmålet för vattenkraften är uppnått. Ett flertal mål där exploatörer med hänvisning till skyddets undantag i tredje stycket försökt få till stånd mindre utbyggnader har avvisats. Enligt Kammarkollegiet kan undantagsformuleringen idag betraktas som obsolet.
På grund av undantagsformuleringen i tredje stycket drabbas rättsväsendet av ett stort antal processer som bara kan sluta med avslag. Det kostar samhället stora resurser och låser kompetenser som skulle behövas för viktigare uppgifter.
Utredaren lämnade sitt förslag i början av 2013. Utredningen har remissbehandlats och de flesta berörda har yttrat sig. Alla inklusive utredaren är överens om att den nuvarande ordningen utgör ett problem utom de två yttranden som kommer från advokater som företräder kraftindustrin.
Hur problemet skall lösas har man dock något olika uppfattningar om. Flera tunga remissinstanser anser dock att det ursprungliga förslaget att ta bort tredje stycket är det enklaste och tydligaste sätet att hantera problemet. Även utredaren lutar åt det hållet även om han inte vill gå så långt innan han lämnat sitt slutbetänkande i Vattenverksamhetsutredningen.
Han skriver i avslutningen i delbetänkandet att han kan komma att ansluta sig till motionens och utskottets linje i sitt slutbetänkande.
Samtliga remissvar fanns tillgängliga i slutet av maj och nu väntar riksdagen på regeringens lagrådsremiss. Riksdagen bör därför ge regeringen till känna att man förväntar sig en snabb hantering och ett förslag i linje med det beslut riksdagen tidigare tagit i frågan.