Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa konkreta förbättringar för att möjliggöra individanpassade åtgärder i syfte att få fler unga i arbete.
Mot bakgrund av den höga ungdomsarbetslösheten har Riksrevisionen granskat regeringens och Arbetsförmedlingens insatser för att stödja ungdomars etablering på arbetsmarknaden samt hur dessa insatser samspelar med kommunernas insatser för gruppen. Riksrevisionens slutsats är att det finns mycket som inte fungerar gällande statens stöd för ungdomar utanför arbetsmarknaden. Den fortsatt höga ungdomsarbetslösheten vittnar inte minst om detta med all önskvärd tydlighet.
Regeringens jobbpolitik gentemot arbetslösa ungdomar fungerar helt enkelt inte. Deras svar på Riksrevisionens skrivelse visar på en fortsatt låg ambitionsnivå för att motverka ungdomsarbetslösheten. Mycket i regeringens svar återfinns i ganska obetydlig omfattning, exempelvis individuell hjälp från dag ett, och annat underkänner ambitionen om individuell hjälp, exempelvis att ”programinsatser som sätts in för tidigt kan leda till att individen inte återgår till studier på grundskole- eller gymnasienivå eller slutar söka arbete och därmed riskerar insatsen att förlänga tiden i arbetslöshet”. Om insatsen verkligen hade varit individuell, hade denna risk inte funnits, utan då hade insatsen/rekommendationen kanske varit just återgång till studier.
Riksrevisionen visar att kommunerna tar saken i egna händer, trots att de egentligen varken har resurser eller ett uttalat ansvar för att förmedla jobb till unga arbetslösa. Miljöpartiet vill utöka kommunernas ansvar för ungdomarna, och också ge dem ekonomiska förutsättningar för det. Vi anser dels att ansvaret ska utökas till att omfatta unga arbetslösa utan gymnasiekompetens mellan 16 och 25 år, i stället för dagens 16 till 19 år, dels ska kommunens ansvar ändras från informationsansvar till aktivitetsansvar. Det innebär att Miljöpartiets förslag ger kommunerna det huvudsakliga ansvaret för att erbjuda åtgärder till unga upp till 25 år som varken arbetar eller studerar. Kommunerna ska arbeta aktivt med både uppsökande och åtgärdande verksamhet.
Lokala insatser mot ungdomsarbetslöshet blir ofta framgångsrika när kommuner samverkar med Arbetsförmedlingen. Sådana samverkansmodeller finns i bl.a. Norrköping, Östersund och Trelleborg. Därför föreslår vi att Arbetsförmedlingen ska samverka med kommunerna om s.k. startcentraler, som kan samordna insatser och ge en samlad bedömning för de unga. Vi vill ge Arbetsförmedlingen ett tydligt uppdrag att samverka med kommunerna och/eller regionerna för att minska arbetslösheten för unga mellan 16 och 25 år. Genom en samverkan tas kompetensen till vara från båda parter och insatser för unga kan göras mer effektivt.
Regeringen prioriterar Arbetsförmedlingens insatser till dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Vi tror inte att Arbetsförmedlingen är den instans som bäst kan hjälpa den här gruppen. De behöver stöd och motivation från andra aktörer, exempelvis socialtjänsten. Startcentraler skulle på ett mer effektivt sätt se den unges behov och sätta in det stöd som gör skillnad för just den individen.
För att få fler personer i arbete krävs att matchningen på arbetsmarknaden fungerar bättre än i dag, vilket Riksrevisionen också konstaterar. Det är av fundamental betydelse för matchningen att det finns en fungerande och effektiv arbetsförmedling. De grupper som är inne på arbetsmarknaden och som omfattas av kollektivavtalens omställningsprogram genom trygghetsråd och trygghetsstiftelser har redan i dag en effektiv privat arbetsförmedling, medan de personer som står utanför, eller har en svag förankring på arbetsmarknaden hänvisas till en ineffektiv offentlig arbetsförmedling. Detta drabbar i första hand utlandsfödda, nyanlända, unga och personer med funktionsnedsättning.
Vi utvecklar dessa förslag närmare i motion 2013/14:A398 Fler unga in på arbetsmarknaden och motion 2012/13:A389 En effektiv arbetsförmedling för alla.