Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om konkreta och kraftfulla åtgärder mot ungdomsarbetslösheten.
I Riksrevisionens granskningsrapport Ungdomars väg till arbete (RIR 2013:6), konstateras att mer behöver göras för att undkomma den alldeles för höga ungdomsarbetslösheten. Regeringens insatser genom Arbetsförmedlingen är inte tillräckligt effektiva för att komma till rätta med problem som exempelvis en svag matchning.
I regeringens skrivelse är det tydligt att de sätter stor tilltro till den s.k. jobbgarantin. I dag ligger den säsongsrensade nivån på ungdomsarbetslöshet på ca 22 procent. När regeringen i december 2007 lanserade jobbgarantin låg den på ca 19 procent. Visst kan man se en liten sänkning under de senaste åren, men den långsiktiga trenden är ändå stigande. Mot bakgrund av ovanstående framstår det som underligt att regeringen inte tar frågan på större allvar. I skrivelsen står det att regeringen har vidtagit omfattande åtgärder för att öka sysselsättningen bland unga och ser Riksrevisionens rapport som slutbehandlad. Den motiverar detta med en kommande proposition som syftar till att förbättra register och statistik samt ta fram nya modeller för samverkan mellan Arbetsförmedlingen och socialtjänsten.
Vår bedömning är dock att regeringens åtgärder inte kommer ha mer än en marginell effekt. Naturligtvis ser vi positivt på de förbättringar regeringen aviserar. Huvudproblemet är dock att det skapas för lite jobb. Oavsett information och hjälp med individens koppling till arbetsmarknaden, så förutsätts det i regeringens inställning att det finns arbetstillfällen. Var ska alla arbetslösa ungdomar finna anställning? Att nöja sig med att öppna upp för praktikplatser hos kommunerna är inte bra nog. Regeringen måste presentera nyskapande stimulerande åtgärder, kort sagt riktiga jobb. För att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten är det vår bedömning att det krävs konkreta åtgärder på framför allt tre centrala områden:
Det generella och delvis politiskt skapade överutbudet på arbetskraft höjer trösklarna för ungdomar och skapar undanträngningseffekter. För att komma till rätta med detta bör regelverket för a-kassan åter göras mer generöst, asyl- och anhöriginvandringen bör minskas kraftigt och Sverige bör återgå till en behovsprövad arbetskraftsinvandring.
Problemet med bristande matchning gör att många arbetslösa ungdomar i dag inte kan vara med och tävla om de lediga arbetstillfällen som finns. För att komma till rätta med detta problem och öka de svenska ungdomarnas anställningsbarhet bör betydande resursförstärkningar ske inom gymnasieskolan, komvux , högskolan och yrkeshögskolan. Vidare bör lärlingsjobb införas som en särskild anställningsform där företagen helt slipper arbetsgivaravgiften.
Som tidigare nämnts är det kanske största problemet bakom ungdomsarbetslösheten att det skapas alltför få nya arbetstillfällen. Företagens anställningsbenägenhet måste därför öka och framväxten av nya näringar såväl i städerna som på landsbygden måste stimuleras. För att åstadkomma detta bör i synnerhet de små företagens sjuklöneansvar minska, arbetsgivaravgiften bör sänkas för små och medelstora företag, undantagen från turordningsreglerna i LAS bör ökas, starta-eget-bidraget bör tidsmässigt förlängas och åldersgränsen sänkas från 25 till 20 år.
Utöver detta bör även en satsning på ett landsbygdslyft, återinförd värnplikt, en satsning på föreningsjobb och nyanställningar inom vård och omsorg samt ett utökat reseavdrag vid arbetspendling kunna bidra till en minskad ungdomsarbetslöshet.