Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ett bra ekonomiskt stöd vid arbetslöshet.
Argumenten för genomförda förändringar i arbetslöshetsförsäkringen har varit att lägre a-kasseersättningar och högre avgifter skulle ge fler jobb. I dag har vi facit. Många löntagare står utan försäkring och många utan arbete. Arbetslösheten inom vissa branscher är den högsta sedan krisåren under 90-talet, och vi tvingas konstatera att i ett läge när arbetslöshetsförsäkringen behövs mer än någonsin har den gjorts sämre och dyrare.
Vi behöver en arbetslöshetsförsäkring som ger ett faktiskt reellt inkomstskydd vid arbetslöshet. En rättvis och solidarisk arbetslöshetsförsäkring är det viktigaste för att människor ska känna trygghet i en förändring. För det krävs att de allra flesta får 80 procent av sin tidigare inkomst under hela ersättningsperioden. Det krävs också att avgiften till a-kassan blir så låg så att alla som vill kan vara med.
Att varje a-kassa ska bära kostnaden för arbetslösheten är både orimligt och felaktigt, vilket även regeringen numera har insett. Man kan också konstatera att uttrycket hungriga vargar jagar bäst inte har något med verkligheten att göra. Hög ersättning leder inte till att arbetslösa undviker att ta jobb och sämre ersättningsvillkor ökar inte arbetsviljan. Försämringarna av a-kassan har inte haft någon annan effekt än att kraftigt äventyra och minska människors ekonomiska trygghet. Dagens problem handlar inte om att arbetstagare eller arbetslösa saknar drivkrafter till arbete. Det som behövs för att fler ska få ett jobb är en aktiv närings-, utbildnings- och jobbpolitik. Arbetslösa måste få stöd och utbildning, så att de företag som idag letar efter personer med rätt kompetens också kan rekrytera fler anställda. I kombination med en trygg omställningsförsäkring så ger vi människor möjlighet att bygga en bro från ett jobb till ett nytt utan att den personliga ekonomin raseras fullständigt vid arbetslöshet.