Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att snarast möjligt återkomma till riksdagen med en proposition som innebär att bristande tillgänglighet klassas som diskriminering i svensk lagstiftning.
Varje dag möts personer med funktionsnedsättning av otillgängliga miljöer. Det kan gälla gatumiljöer, tillgänglighet till affärer och restauranger, kollektivtrafik, biografer med mera. Med tillgänglighet menas både tillgång till den yttre miljön och tillgång till information samt möjlighet till kommunikation. Att i en verksamhet där man vänder sig till allmänheten låta bli att vidta skäliga åtgärder för tillgänglighet är att diskriminera personer med funktionsnedsättningar. För att uppnå full tillänglighet för alla krävs därför en lagstiftning innebärande ett diskrimineringsskydd mot bristande tillgänglighet. En sådan lagstiftning finns redan i många länder.
Den samlade rörelsen för personer med funktionsnedsättningar har länge arbetat för att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering i svensk lagstiftning. Tyvärr finns ännu inte tillgänglighet som diskrimineringsgrund med i diskrimineringslagen. Bristande tillgänglighet bör klassas som diskriminering. För att nå det nationella målet om ett tillgängligt samhälle behöver vi en fungerande diskrimineringslag med tydliga sanktioner mot dem som diskriminerar personer med funktionsnedsättning.
Riksdagen bör därför ge regeringen tillkänna vikten av att snarast möjligt återkomma till riksdagen med en proposition som innebär att bristande tillgänglighet klassas som diskriminering i svensk lagstiftning.