Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillgänglighet för assistanshundförare och assistanshundar.
Människor som har behov av stöd av assistanshundar i sitt dagliga liv, möter allt för ofta olika hinder i samhället. Det kan vara arbetsgivare som säger nej eller begränsar assistanshundens område, och det kan vara fastighetsägare som inte vill ge avkall på sina restriktioner om djur i boendet. Andra exempel är besök i restauranger och butiker.
Det finns flera hinder för den enskilde assistanshundföraren att komma ut och in i samhällslivets olika delar.
Assistanshundar är samlingsbegreppet för sk hjälphundar. Det vanligaste är ledarhunden för synskadade men med tiden har det tillkommit servicehundar, diabetes- och epilepsihundar, signalhundar samt rehabiliterings- och terapihundar. Alla har de till uppgift att på olika sätt hjälpa, förenkla och ge en tryggare tillvaro för människor med olika typer av funktionshinder eller sjukdomar.
Tilldelningen av dessa högt utbildade hundar styrs av människans behov och är att anse som personliga hjälpmedel. De skall inte förväxlas med hundar av sällskapskaraktär.
I juni 2012 beslutade riksdagen om ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt skall återkomma med ett lagförslag om bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder som en form av diskriminering.
Det är rimligt och nödvändigt att assistanshundförare och deras assistanshundar ingår i sådan lagstiftning.